Isur

BDSM-novell av Magnuz Binder.

Hon drog åt det sista snörvarvet och avslutade med en stadig rosett. Sedan reste hon sig med viss möda. Hon satte händerna på höfterna och tittade på sig själv i spegeldörren på garderoben bredvid sängen. Snyggt! De knähöga stövlarna smet åt runt hennes vader som om de var gjutna på henne. De fem centimeter höga platåsulorna och de sjutton centimeter höga klackarna gav henne en reslig och sexig hållning samtidigt som de fick hennes redan slanka ben att se ännu slankare ut. Hon kunde inte hjälpa att hennes högra hand gled ned till hennes rakade sköte medan den vänstra som av sig självt gled upp till hennes bröst och nöp om den redan styva bröstvårtan. Hennes sköte var ordentligt blött och hon doppade fingrarna i slidmynningen innan hon lät dem glida upp och cirkla runt klitoris.

Nej, nog nu. Hon hade inte tid att leka. Det var så mycket mer som måste göras. Hon böjde sig ned och tog upp det breda läderhalsbandet som låg på sängen. Kvickt lade hon det runt sin hals, fumlade litet för att få i spännremmen i spännet innan hon drog åt den. Det decimeterbreda halsbandet tvingade upp hennes haka och gjorde det svårt att vrida på huvudet. Hon böjde sig ned igen och famlade runt några sekunder innan hon hittade det lilla hänglåset på sängen. Hon trädde låset genom hålet i kläppen på spännet och med ett "klick" säkrade det halsbandet. Hon tittade igen i spegeln. Det svarta halsbandet och stövlarna matchade hennes långa, lockiga, svarta hår och kontrasterade snyggt mot hennes i övrigt nakna, ganska bleka kropp.

Hon funderade några ögonblick och bestämde sig sedan för att hon lika gärna kunde kombinera nytta med nöje. Hon tog ett par steg mot det öppna "lekskåpet", sträckte in handen och kom ut med den stora, cerisfärgade bollmunkavlen. Trots att hon gapade så stort hon kunde så tog det ändå en viss kraft att trycka in den så att den poppade in på plats bakom hennes framtänder. Läderremmarna var egentligen overkill eftersom hon ändå aldrig skulle kunna spotta ut bollen, men hon drog dem ändå bakom nacken och fumlade litet med spännet innan hon lyckades dra åt det tight. Litet hår slank med på köpet och luggade henne. Remmarna skar in litet i och drog hennes mungipor bakåt. Mmmm.

Hon sträckte in händerna i skåpet igen och kom ut med ett par japanska bröstvårtsklämmor förenade med en kedja. Med van hand fäste hon dem kvickt på sina bröstvårtor. De var precis lagom smärtsamma men hon kunde inte motstå att ta tag i kedjan och dra den framåt och uppåt så att hennes fylliga bröst lyftes och sträcktes ut till något strutliknande samtidigt som det fick klämmorna att nypa åt hårdare och mer smärtsamt om hennes bröstvårtor. När hon släppte kedjan studsade hennes bröst tillbaka på plats och i form igen och hennes bröstvårtor fick ett smärtsamt skönt ryck av den fallande kedjan. Sedan kom hon på att klämmorna skulle vara i vägen för det hon skulle göra sedan. Hon funderade på om hon skulle låta dem sitta på ett tag ändå, men kom fram till att det var bättre att ordna det andra direkt och sätta fast klämmorna igen efteråt. Med en suck bakom munkavlen lossade hon klämmorna. De hade inte suttit på tillräckligt länge för att ge den där intensiva smärtan när de släppte taget och blodcirkulationen kom tillbaka i bröstvårtorna.

Hon släppte klämmorna på sängen och sträckte sig in i skåpet igen. Den här gången kom hon ut med ett par längder halvcentimetertjock, flätad polypropylenlina. Hon släppte den ena längden på sängen bredvid klämmorna och skakade ut den andra längden. Snabbt gjorde hon en enkel löpsnara i ena änden på linan. Den trädde hon över sitt vänstra bröst in till basen av det innan hon drog åt. Detta fick genast hennes fylliga bröst att stå ut ännu mer. Hon drog åt snaran några centimeter till tills det spände nästan smärtsamt i bröstet. Sedan började hon linda återstoden av repet tight runt basen av bröstet, varje varv innanför det närmast föregående så att hennes bröst blev hårdare och hårdare och stod ut mer och mer för varje varv. När hon hade fått ihop ett dussin varv så drog hon åt litet extra och knöt ihop repets fria ände med änden från den ursprungliga löpsnaran. Det återstod ännu ett par meter av repet. Perfekt!

Hon rätade på ryggen och tittade i spegeln igen. Skinnet på bröstet var spänt så tight att det glänste och bröstet började redan anta en rödviolett färg. Det bultade litet i den styva bröstvårtan och det gjorde ont om hon försökte ta ett djupt andetag. Hon motstod en impuls att smeka bröstet och böjde sig i stället ned efter den andra replängden. Hon upprepade proceduren med sitt högra bröst. När hon tittade upp i spegeln igen mötte henne två svullna, rödvioletta meloner, den ena något mörkare i färgen än den andra. Hon sköt fram brösten och tog ett djupt andetag. Nu bultade hela brösten på gränsen till smärtsamt och det lättade bara litet när hon andades ut igen. Nåja, hon var inte riktigt färdig än. Hon tog de fria ändarna på repen runt hennes bröst, lindade dem runt båda brösten och drog åt så att brösten pressades samman mot varandra. När repet tog slut avslutade hon med att knyta ihop de båda ändarna på undersidan, mitt emellan brösten.

Nu sträckte och bultade det smärtsamt i båda brösten. Hon kunde inte låta bli att kupa händerna runt dem och nypa i bröstvårtorna. Hon älskade att känna dem så svullna och spända, och varje beröring tycktes sända en våg av smärtblandad njutning till en punkt någonstans mitt emellan hennes navel och sköte. Hon flämtade bakom munkavlen. Med lätt darrande händer sträckte hon sig efter bröstvårtsklämmorna igen men insåg att hon inte längre förmådde att vrida och böja överkroppen så att hon nådde dem där de låg på sängen. Hon blev tvungen att sätta sig på sängkanten för att nå dem. Redan när hon satte den första på den ena svullna, ömma, bultande bröstvårtan kände hon vad som var på väg att hända. Snabbt fäste hon nästa klämma på den andra bröstvårtan och kastade sig sedan baklänges på rygg på sängen. Med ena handen grep hon runt kedjan mellan klämmorna och drog hårt i den medan den andra handen greppade runt hennes plaskvåta sköte och knådade ursinnigt medan orgasmen sköljde över henne.

Orgasmen var knivskarp och smärtan från hennes bröst och bröstvårtor gjorde den ännu skarpare. Hon skrek högt och gällt bakom munkavlen medan hennes underliv, höfter och ända dansade vilt på sängkanten. Orgasmen verkade aldrig ta slut och hon ryckte i kedjan mellan bröstvårtsklämmorna i takt med varje våg som sköljde över henne. Sakta började vågorna ebba av och hon släppte taget om kedjan medan hon lät handen mellan sina ben nöja sig med att hålla om hennes sköte hårt. Hon visste inte riktigt hur länge hon låg där, flämtande, skakande och svettig, men en inre röst började påminna henne om att hon hade massor av jobb att göra och inte hade tid att ligga där och gona sig. Sakta och mödosamt satte hon sig upp igen.

Hon funderade på att ta bort bröstvårtsklämmorna för att förhindra en ny eruption, men nu efter orgasmen kändes de mer dovt smärtsamma än njutningsfulla så hon beslöt att låta dem sitta kvar. Litet andfådd och på lätt darrande ben reste hon sig upp igen. Plötsligt kändes platåstövlarna mycket vingligare än de gjort innan. Hon stod stilla ett tag och försökte andas djupt och lugnt genom näsan. Så småningom började hon känna sig stadigare igen. Hon insåg att det hon tänkt sig härnäst kunde bli problematiskt och funderade på att skjuta på det till senare, men bestämde sig sedan för att följa sin ursprungliga plan.

Ur skåpet tog hon fram en kedja och ett par hänglås. Eftersom hon inte hade någon lust att studsa upp och ner på sängen höll hon hänglåsen i handen medan hon slog kedjan ett varv runt sin midja. Det var problematiskt att få ihop kedjan bakom ryggen och låsa fast den med ett av hänglåsen. Dessutom sträckte och spände det ännu mer i hennes bröst när hon förde armarna bakåt, men till slut hade hon fått hänglåset på plats. Kedjan satt stadigt men inte överdrivet tight runt hennes midja och baktill hängde en fri ände ned som en svans mellan hennes skinkor och lår.

Nästa tur in i skåpet resulterade i tre föremål, en stor röd analplugg med en slang, en svart, uppblåsbar dildo och en behållare med glidmedel. Nu var hon tvungen att sätta sig ned på sängkanten i vilket fall. Hon tog en klick glidmedel på sina fingrar och smorde omsorgsfullt in analpluggen. När hela pluggen glänste av glidmedel lade hon sig ned på rygg, drog upp och särade på benen, innan hon förde ned sina hala fingrar mellan benen. Hon lät fingrarna smeka runt sin anal innan hon doppade dem i stjärthålet. Först bara ett finger, men sedan ytterligare ett och till sist tre fingrar som hon tryckte in ända till knogarna och vred fram och tillbaka. När hon var säker på att hennes anal var så välsmord den kunde bli drog hon ut fingrarna. Hon tittade på dem. De var kladdiga och glänsande, men det fanns inga synliga skitspår på dem. Hon övervägde vad hon skulle göra. Hennes härskare gillade inte onödigt kladd i sängen, vilket hon smärtsamt hade fått erfara tidigare. Hon kunde gå ut i köket och hämta hushållspapper att torka av fingrarna på men just nu ville hon definitivt inte studsa upp och ner i sängen en gång extra. Till slut bestämde hon sig, lossade på munkavlen, drog ut bollen ur munnen, stoppade fingrarna i munnen och slickade och sög dem rena. De smakade i stort sett bara glidmedel, även om hon misstänkte att den salta smaken i bakgrunden var något annat. När hon var färdig torkade hon av fingrarna på sin mage, tryckte med visst besvär tillbaka munkavlen i munnen och spände fast dess rem om möjligt ännu hårdare än tidigare.

Hon drog upp benen ännu högre och förde ned analpluggen mellan sina ben. Snabbt hittade hon sitt stjärthål med spetsen och den gled lätt in. Sakta tryckte hon på och kände hur hennes stjärthål vidgades vartefter den koniska delen av pluggen gled in. När det började ta emot försökte hon slappna av och krysta lätt. Plötsligt kom den krampaktiga smärtan när det tjockaste stället på den sex centimeter grova analpluggen började passera hennes slutmuskel. Hon kved till bakom munkavlen och knep ihop ögonen men fortsatte trycka på. Så kom den brännande känslan när den sista delen av de sexton centimetrarna gled in och slutmuskeln slöt sig runt den smalare halsen på pluggen. Hon låg flämtande stilla medan den brännande känslan övergick i sval lättnad. Hon kände en känsla av nödighet från sin uttänjda ändtarm och hur spetsen på pluggen tryckte lätt mot ändtarmskröken, inte direkt smärtsamt men inte behagligt heller. En snabb titt ned mellan benen mot spegeldörren på garderoben bekräftade att pluggens satt stadigt på plats med bara bottenplattan synlig mellan hennes skinkor och slangen från pluggen hängande ned från sängkanten tillsammans med den fria änden från hennes midjekedja som en lustig dubbelsvans.

Nästa steg skulle bli betydligt mer...intressant! Hon tog den uppblåsbara dildon och sträckte sig efter glidmedelsbehållaren igen men en snabb titt ned mellan benen via spegeln klargjorde att ytterligare glidmedel skulle vara ren och skär overkill. Hennes sköte glänste plaskblött. Hon tog pumpblåsan till dildon och gav den några snabba pumptag tills dildon var ordentligt styv. Sedan förde hon ned den mellan benen. Utan problem hittade den hennes slidmynning och gled in, men sedan blev det trögare trots hennes välsmorda sköte. Den stora pluggen i hennes ända klämde ihop hennes slida så att det blev tight. Det var en konstig, blandad känsla när mellanväggen mellan slida och ändtarm klämdes ihop mellan analpluggen och den sakta inglidande dildon. Hon kunde inte bestämma sig för om det var obehagligt eller upphetsande. Till slut nådde dildon botten i hennes slida och började tänja den. Då slutade hon trycka på eftersom hon kände att hon började bli för kåt igen. Det var dags för litet ingenjörskonst. Med viss möda lyckades hon kränga av slangen mellan dildon och pumpblåsan från pumpblåsans munstycke. Omedelbart slaknade dildon inne i henne. Det kändes konstigt med den stora sladdriga gummisäcken inne i hennes sköte.

Hon sträckte sig ned mellan sina fortfarande särade och uppdragna ben och fick tag på den nedhängande kedjeänden. Ett lätt drag i den sträckte den ned från kedjebältet runt hennes midja. Sedan drog hon den upp och fram mellan sina ben. En snabb kontroll visade var slangen från analpluggen korsade kedjan. Med lätt fumliga fingrar försökte hon trycka änden av slangen genom en av kedjans länkar. Det var inte lätt eftersom slangen var grövre än kedjelänkens innerdiameter. Inte blev det lättare av förvirringen att se det hela spegelvänt via spegeldörren så hon slutade titta och gick bara på fingerkänsla. Snart hade hon fått slangänden genom kedjelänken och resten gick ganska enkelt även om hon fick dra hårt i gummislangen för att den skulle tänjas ut och smalna av så att den gled igenom länken lättare. Inom kort vilade kedjan direkt ovanpå analpluggens bottenplatta, guidad och hållen på plats av slangen.

Nästa steg var pumpslangen till dildon. Den gick mycket lättare eftersom den var smalare än slangen till analpluggen. Inom några sekunder satt den på plats. Hon särade på blygdläpparna och drog kedjan tight upp mellan dem. Det fick också till resultat att de sista centimetrarna av den sladdriga dildon trycktes in i hennes slida. Kedjan tryckte hårt mot hennes känsligaste delar men mer stimulerande än smärtsamt. Nu skulle hon bara fästa änden vid midjekedjan. Men var var hänglåset? Hon måste ha släppt den på sängen när hon tog fram dildon och analpluggen. Hon famlade runt efter den, hindrad av att hon inte kunde vrida mycket på huvudet på grund av det breda läderhalsbandet och att den dova smärtan i hennes bröst skärptes när hon försökte vrida överkroppen eller föra armarna bakåt. Hennes krumbukter på sängen hade en annan effekt också och hon kände hur en obetvinglig ballong av njutning började växa i hennes mage.

Den nya orgasmen var inte lika intensiv som den första. Hon hjälpte den på vägen genom att smeka och krama sitt ena svullna, mörkblå bröst med den ena handen medan den andra handen drog rytmiskt i kedjan mellan benen. Orgasmvågen var längre och lugnare den här gången, med bara ett fåtal efterdyningar. När den sista dyningen ebbat ut blev hon medveten om något hårt som tryckte på hennes ena skinka. När hon med viss möda förde dit handen fann den det saknade hänglåset. Hon log för sig själv bakom munkavlen när hon krokade i låset i midjekedjan. Frågan var hur hårt hon skulle dra åt grenkedjan. Hon beslöt sig för att göra ett ordentligt jobb och drog upp kedjan hårt. Det nyss stimulerande trycket blev nästan smärtsamt nu, i vilket fall inte behagligt, men hon krokade ändå snabbt på kedjan och tryckte ihop låset.

Den sladdriga gummisäcken i hennes sköte irriterade henne och hon fångade in slangen från den uppblåsbara dildon, tog pumpblåsan och tryckte med visst besvär på slangen på pumpblåsans munstycke. Efter bara några pumpningar var dildon styv igen men hon slutade inte där. Hon fortsatte och kände hur dildon utvidgade sig både på längden och bredden. Trycket mot botten av hennes slida var smärtsamt men hon slutade inte förrän efter trettio pumpningar. Av tidigare erfarenhet visste hon att dildon nu måste vara minst tjugofem centimeter lång och sju centimeter tjock inne i hennes slida. Smärtan i hennes slidbotten avtog sakta vartefter den vande sig vid den stora inkräktaren. Hon älskade den smärtblandat njutningsfulla känslan av att vara uppfylld till bristningsgränsen. Snabbt bestämde hon sig och fortsatte pumpa, men efter bara tio pumpningar till började smärtan från mellanväggen som klämdes hårt mellan den vid det här laget åtta centimeter grova dildon och den stora pluggen i hennes anal bli för mycket. Hon väntade en stund, men smärtan avtog inte. Med en liten suck bakom munkavlen skruvade hon försiktigt upp ventilen på pumpblåsan och lät luft sakta pysa ut tills smärtan sjunkit till en tolerabel nivå.

Nu kände hon att den grova dildon tryckte på hennes blåsa så att hon blev kissnödig också. Det gav henne en idé som inte funnits med i hennes ursprungliga plan men som hon raskt beslöt sig för att addera. Med möda lyckades hon sätta sig på sängkanten och sedan resa sig upp på sina platåstövlar. Även om det var litet svårt att röra sig med de stora pluggarna i ändan och skötet så hade hon i alla fall fått tillbaka sin balans helt nu. Hennes rörelser satte dessutom kedjan mellan hennes bröstvårtsklämmor i rörelse och gav henne en dovt smärtsam påminnelse om deras del i hennes plan. Påminnelsen fortsatte när hon tog ett par trippande steg fram till lekskåpet. När hon stod där beslöt hon sig för att slå två flugor i en smäll.

Ur skåpet tog hon fram ännu ett par bröstvårtsklämmor med kedja, matchande de som redan prydde knopparna längst ut på hennes stora, svullna, ömma och mörkblå bröst. Dessutom tog hon fram en kateter, en plastspruta och en tub med antiseptiskt glidmedel. Hon satte sig försiktigt ned på sängkanten igen. Med van och säker hand fäste hon de nya klämmorna på sina yttre blygdläppar, en på vardera, och lät kedjan hänga ned över sängkanten.

Hon tog en klick av det antiseptiska glidmedlet och smorde in de yttersta tio centimetrarna av katetern. Därefter blev det problematiskt. Hon fick försöka dra isär sina inre blygdläppar med ena handens fingrar samtidigt som hon med den andra handen fick guida kateterspetsen till sitt mål. Att titta i spegeldörren för att se något av vad hon gjorde blev desorienterande med spegelvändningen. Dessutom var hon tvungen att skifta sitt underlivs lutning ett par gånger innan hon äntligen fick en länköppning mitt för urinrörsmynningen. Men till slut hittade kateteränden det lilla hålet och hon matade in katetern ackompanjerat av den vanliga svidande känslan. Snart kände hon hur kateterspetsen nådde sitt mål i urinblåsan. Hon sträckte sig efter sprutan för att fylla ballongspetsen så att katetern inte kunde glida ur igen. Då insåg hon sitt misstag!

På sängen bredvid henne där katetern mynnade växte snabbt en stor, gulaktig fläck på det vita lakanet vartefter urinen från hennes trycksatta blåsa rann ur den vidöppna katetermynningen. Hon hade glömt att plugga den! Hur kunde hon vara så dum?!? Hon grep snabbt om mynningen och klämde ihop den, men det var ju redan för sent. Trots att flödet av urin stoppade så fortsatte fläcken växa. Hon beslöt sig för att försöka rädda vad som räddas kunde och rafsade loss lakanet från madrassen, men även på den syntes en stor fuktig fläck. Hon svor bakom munkavlen. Hennes härskare skulle inte bli glad. Vad skulle hon göra? Hennes härskare skulle komma hem om... Hon tittade på klockan bredvid sängen. Hjälp! Hon hade bara en och en halv timme på sig. Med gråten i halsen vägde hon alternativen. Hon hade lovat sin härskare en mycket speciell överraskning ikväll och hon hade knappt tid att hinna få färdigt den. Om hon försökte sanera sängen skulle hon definitivt inte hinna. Om han å andra sidan upptäckte att hon hade kissat i sängen skulle han vara allt annat än nådig. Hon mindes fortfarande med viss fasa den gången i början hon hade råkat spilla litet av hans sperma i sängen. Men det absolut sista hon ville var att göra honom besviken.

Med en tung suck bakom munkavlen och med tårfyllda ögon fattade hon sitt beslut. Hon lät den urindränkta delen av lakanet hänga över sängkanten för att åtminstone inte förvärra skadan på madrassen. Hon reste sig upp på ben som kändes fruktansvärt vingliga medan hon fortfarande knep om kateteränden. Då kände hon hur katetern började glida i hennes urinrör. Hon hade ju glömt blåsa upp ballongen. Hon satte sig ned igen, tryckte tillbaka katetern ordentligt och tog sprutan. Det var svårt att få sprutan på plats med bara en hand eftersom den andra var upptagen med att knipa åt kateteränden. Till slut lyckades hon dock, bara för att inse att hon glömt suga in luft i den. Färdig att sätta sig och dunka pannan blodig mot väggen de närmaste en och en halv timmarna tills hennes härskare kom hem, fick hon loss sprutan, drog den full med luft och fick den på plats igen. Det gick lätt att fylla ballongen i kateterspetsen med luft och backventilen fungerade när hon lossade sprutan igen så att luften stannade kvar. När hon drog i katetern kände hon tydligt hur ballongen tog stopp mot urinblåsebotten. Hon reste sig igen, fortfarande med kateteränden krampaktigt hopklämd mellan fingrarna. Ett par vingliga kliv fram mot garderoben och hon kunde sträcka sig in och ta fram en slangklämma. Det gick oväntat lätt att få den på plats på kateteränden och dra åt den. Försiktigt släppte hon taget med fingrarna och katetern höll tätt!

Hennes förtvivlan och panik började ersättas av beslutsamhet. Medan hon styltade ut mot städskåpet torkade hon tårarna. Hon skulle hinna ordna sin härskares överraskning och hon skulle ta sitt välförtjänta straff för sitt misstag, oavsett hur hårt det blev. Hon tog en ren trasa ur städskåpet och trippade tillbaka till sovrummet, redan med mycket stadigare gång i de skyhöga platåstövlarna. Åter i sovrummet bredde hon ut trasan över fuktfläcken på madrassen, plattade till den och hoppades att den skulle suga åt sig tillräckligt av vätan. Nu var det dags att sätta fart.

Hon tog fram det hon skulle behöva ur skåpet: läderhuvan med uppblåsbar munkavle, ett par handbojor, lavemangspåsen, några replängder till, en spridarstång och hårbojan. Hon bar in det i lekrummet bredvid och lade ned det på golvet. Det vill säga, på grund av stövlarna och rörelsehindren i form av sina bundna bröst och sitt pluggade och kedjade underliv fick hon släppa det på golvet. Nästan varje rörelse hon gjorde skumpade pumpblåsan till dildon och slangklämman på katetern omkring mellan hennes lår och gav intressanta sensationer i hennes underliv. Sedan gick hon ut och hämtade en del av det hon hade varit iväg och handlat dagen innan: en reptalja, en handuksstång, en rulle tejp, ett snörnystan och en ask häftstift. Ur köket hämtade hon fyra tomma tvåliters PET-flaskor. Ur städskåpet tog hon den stora plasthinken och fyllde den med vatten innan hon kånkade den till lekrummet. Det sistnämnda var ingen lätt uppgift i platåstövlarna och med övriga rörelsehinder. Ur klädkammaren tog hon fram sin härskares trappstege men sedan fick hon problem. Tjugofemkilossäcken med cement som hade stått oanvänd i ett hörn av klädkammaren efter något planerat reparationsprojekt av balkongen gick inte att rubba. Hon kunde inte böja sig ned för att lyfta upp den och hon hade för dålig balans för att försöka skjuta på den med fötterna. Till sist fick hon sätta sig ned på golvet, eller snarare dunsa ned handlöst på sin ända efter att ha tappat balansen när hon försökte gå ned på huk, baxa upp säcken i knät och hasa sig till lekrummet på ändan. Den släpande kedjan från klämmorna på hennes blygdläppar påminde henne om att de varit i kläm en bra stund, och när hon råkade fånga kedjan med ena klacken och rycka till blev hon sittande flämtande och gnyende bakom munkavlen i nästan en minut. Hon trodde tröskeln till lekrummet skulle bli hennes död när hon tvingades lyfta sig över den på bakåtsträckta armar som fick det att kännas som om hennes bundna bröst skulle spricka loss från hennes bröstkorg.

Nu hade hon nästan allt hon behövde och började göra i ordning sakerna. Hon bemödade sig inte ens om att försöka resa sig upp efter att ha vältrat cementsäcken ur sitt knä. Hon började med det enkla men tidskrävande arbetet. Hon drog ut en drygt meterlång tejpremsa och började sedan sätta fast häftstift på dess häftande sida med spetsarna utåt. Det kändes som om arbetet tog en evighet och hon insåg att hon inte hade någon klocka för att kontrollera hur hon låg till tidsmässigt. Hon beslöt sig för att hämta en när hon behövde resa på sig igen. När hon hade fyllt större delen av tejpremsan med häftstift drog hon ut en något kortare tejpremsa och lade den omsorgsfullt över spetsarna på häftstiften. Sedan tryckte hon ned den så att häftstiften klämdes fast mellan de två hopklistrade tejpremsorna med spetsarna stickande ut genom den ena. Hon tog det taggiga bandet, lade över sina bundna bröst med spetsarna inåt, och drog det nedåt, bakåt till mitten på kedjebältet bak. Att föra armarna bakåt påminde henne ännu en gång smärtsamt om hennes hårt bundna bröst, men hon bet ihop och lindade fast de fria, häftande ändarna runt kedjan. Hon kände häftstiftsspetsarna trycka mot det spända skinnet på hennes bröst, men inte direkt smärtsamt. Det kändes faktiskt mer längs sidorna.

Hon övervägde om hon skulle göra mer innan hon försökte komma på fötter igen men insåg att hon måste få veta hur lång tid hon hade på sig. Mödosamt och med stöd av trappstegen lyckades hon komma på fötter igen. Litet vingligt gick hon ut i sovrummet igen och tittade på klockan. Hon hade fortfarande mer än en timme på sig. Om inte något gick helt snett så borde hon klara det!

Hon tog sitt armbandsur med sig och kom på att hon skulle behöva ett par hänglås och en sax för att kunna göra klar överraskningen åt sin härskare. Hon tog fram hänglåsen ur skåpet och återställde glidmedlen och sprutan innan hon stängde det. Hennes härskare gillade ordning och reda. Hon trippade sedan ut i köket och hämtade en sax. Hon muttrade bakom munkavlen över att den låg i understa lådan så att hon fick sträcka sig ned efter den mer eller mindre hängande på diskbänken.

Åter i lekrummet fällde hon upp trappstegen, fäste armbandsuret runt dess ram, ställde stegen under taklampan och klättrade försiktigt upp på den. Med viss möda fick hon loss lampan och klättrade ned med den. Hon funderade på att lägga den i ett hörn men insåg sedan att det skulle göra ett prydligare intryck med den ur vägen så hon bar in den i klädkammaren och lade den på en hylla där. När hon kom ut i lekrummet igen insåg hon problemet med att ha lagt allting på golvet när man behövde ha det stående. Hon beslöt att göra färdigt det hon kunde nere på golvet och sedan lägga upp allting prydligt på bekväm höjd på fönsterkarmen innan hon reste på sig igen. Den här gången lyckades hon hasa ned längs ena väggen utan att landa hårt på ändan. Väl nere på golvet satte hon igång igen.

Hon gjorde en uppskattning i huvudet och skar sedan av fyra längder från snörnystanet på cirka tre meter vardera. Ena änden på respektive längd knöt hon sedan fast runt halsen på var och en av de fyra PET-flaskorna innan hon lade upp dem på fönsterbrädet. Sedan tog hon en replängd och band omsorgsfullt i flera varv runt cementsäcken. Hon lade upp reptaljan och handduksstången på trappstegens plattform. Resten av sakerna på golvet utom repen och spridarstången lade hon upp på fönsterbrädet. Återigen med viss möda men mindre den här gången tog hon sig upp till stående med stöd av trappstegen.

Väl uppe i stående trädde hon handduksstången över trappstegens ram innan hon försiktigt klättrade upp på stegen igen. Hon tog reptaljan och krokade fast i den fria lampkroken. Hon log för sig bakom munkavlen och sände en välsignelse till äldre tiders byggmästare som dimensionerade alla lampkrokar så att de kunde klara av tunga takkronor till skillnad från plastkrokarna i hennes egen, moderna lägenhet som bara klarade 10-20 kilo. När hon klättrade ned från trappstegen igen drog hon med sig taljkroken. Hon böjde sig ned mot cementsäcken för att fästa den och trodde ett ögonblick att hon skulle vara tvungen att sätta sig igen, men med stöd av trappstegen lyckades hon ta sig ned i halvt huksittande och kroka fast taljan i repet runt cementsäcken. Sedan drog hon i taljans fria rep och den tunga cementsäcken gled sakta i höjden med förvånande lätthet. När hon hissat upp säcken så högt taljan tillät band hon fast repänden vid ett värmerör och klättrade ännu en gång upp på trappstegen.

Hon band fast repänden från cementsäcken runt taljans fäste i takkroken innan hon försiktigt krokade loss säcken från taljan. Hon lyckades till och med baxa upp den ytterligare ett par decimeter så att den hängde precis under taket. Med viss nervositet släppte hon säcken, och den hängde kvar. Yippee! Väl nere igen lossade hon taljrepet från värmeröret och försökte göra en bedömning. Hon nådde precis upp till taljkroken (välsignade platåstövlar) och drog ned den till höfthöjd innan hon på nytt band fast taljrepet, men den här gången runt det övre gångjärnet i dörröppningen till rummet. Hon tittade på klockan, hon hade en dryg halvtimme på sig. Det såg ut att bli nästan perfekt timing.

Hon tog lavemangspåsen och trippade ut i köket. Där fyllde hon den med tre liter ljummet vatten och tvekade sedan litet. "Äh, ska det göras ska det göras ordentligt" tänkte hon, öppnade kylskåpsdörren och tog fram Tabasco-flaskan. Hon tömde i en rejäl skvätt i lavemangspåsen innan hon korkade igen den och ställde tillbaka Tabasco-flaskan i kylen. Sedan kom hon på att hon behövde ännu en flaska. Som tur var fanns det ännu en tom tvåliters PET-flaska. Hon diskade och sköljde den omsorgsfullt innan hon fyllde den till hälften med kallt vatten. Sedan öppnade hon frysskåpet. Där låg sex tvåmeterslängder PVC-slang med ändarna hopklämda med klämmor. Hon flinade åt sin egen försiktighet. Hon hade egentligen bara behövt fem, men hade för säkerhets skull skurit till sex längder, fyllt dem med vatten och lagt in dem i frysskåpet strax efter att hennes härskare hade gått till jobbet. Den extra slangen skulle komma till användning nu. Hon tog de styva, kalla slangarna, en stor isbit, vattenflaskan och den välfyllda lavemangspåsen, och trippade tillbaka till lekrummet.

Hon ställde ifrån sig vattenflaskan på fönsterbrädet, hängde upp slangarna över trappstegen, tog isbiten och lavemangspåsen och besteg åter trappstegen. Först hängde hon upp lavemangspåsen i takkroken. Sedan tog hon den fria änden av repet runt cementsäcken och band det noggrant i en ögla runt det svagt lutande repet från reptaljan till dörröppningen. Hon ställde sig så att hon balanserade säcken på axeln medan hon lossade repet runt taljans fäste. Därefter gjorde hon en enkel nyck på repet precis där det var fäst vid cementsäcken och lade runt talgfästet. Snabbt förde hon in isbiten i nyckens ögla. Nu var det dags för det kritiska momentet. Hon borde egentligen ha prövat idén först, men hon hoppades att hon hade räknat rätt, annars skulle hela överraskningen vara förstörd. Försiktigt baxade hon ned cementsäcken från sin axel. Nycken drogs åt runt isbiten. När nycken var tight åtdragen stannade säcken. Hon väntade några sekunder. Inget mer hände. Hon granskade isbiten. Den låg stadigt inklämd i nycken och visade inga tecken på att ge sig. Det fungerade!

Lättad böjde hon sig ned efter en av PVC-slangarna. Hon tog bort klämmorna i ändarna, fäste slangen på munstycket från lavemangspåsen och lät den hänga. Ett ögonblick övervägde hon vad hon skulle göra med klämmorna. Hon försökte fästa dem på sitt bröst men huden där var alldeles för spänd. Istället nöp hon fast dem på insidan av sina lår. Sedan klev hon ned från trappstegen, för sista gången. Nu gällde det att arbeta snabbt innan isbiten och isen i PVC-slangarna hann smälta. Hon flyttade trappstegen till väggen och hämtade PET-flaskorna från fönsterbrädet. Hon drog snörena från dem över handuksstången på trappstegen och firade ned flaskorna tills de stod på golvet under trappstegen. De fria snörändarna lät hon falla på golvet in mot rummets mitt. Sedan lyfte hon upp den fyllda vattenhinken och den halvfyllda PET-flaskan på trappstegens plattform.

Hon insåg att PET-flaskan skulle stå osäkert för det hon hade tänkt sig och tog därför en tejpremsa och fäste flaskan vid stegens ram. Klämmorna från de andra slangarna fick göra de två första sällskap på insidan av hennes lår. Den skarpa smärtan fick henne att undra om hon verkligen skulle ha dem där, men hon beslöt sig för att härda ut. Hon lotsade ner änden på en av slangarna till botten av den halvfulla PET-flaskan och tejpade fast slangen i flaskmynningen. Det kraschade om isen i slangen när hon böjde den. Sedan kopplade hon ihop den andra slangänden med kateteränden. Den satt stadigt när hon hade krängt kateterslangen över den. De resterande fyra slangarna stoppade hon ner varsin ände på i den vattenfyllda hinken, klämde fast slangarna under hinkens handtag och säkrade dem med en lång tejpremsa. De fria slangändarna lotsade hon ned i varsin av de tomma PET-flaskorna. Sedan tog hon den fria änden av slangen som hängde från lavemangspåsen och lyckades med viss möda koppla ihop den med slangen från hennes analplugg.

Hon tittade på klockan en sista gång. Tjugo minuter kvar. Det skulle gå vägen! Hon lossade på remmen till munkavlen och lyckades med viss möda dra ut den stora bollen ur sin mun. Medan hon gymnastiserade sina styva käkleder hängde hon upp munkavlen så prydligt hon kunde på trappstegen. Sedan sträckte hon sig efter läderhuvan, hårbojan, handbojorna och hänglåset på fönsterbrädet. Repen och spridarstången låg där de skulle på golvet under reptaljan. Allt i ordning. Med hjälp av trappstegen tog hon sig ned till knästående på golvet och kröp sedan bort till platsen rakt under reptaljan.

Hon hade bedömt taljkrokens höjd perfekt. Den nådde precis ned att fästas runt repen mellan hennes hårt hopbundna bröst när hon satt på knä på golvet. Nästa steg var snörena från PET-flaskorna. Hon nådde dem utan problem och efter att ha hissat upp PET-flaskorna så att de hängde precis under handuksstången som snörena löpte över knöt hon fast ett snöre i var och en av de fyra klämmorna på hennes bröstvårtor och blygdläppar. Det enda besvärliga var det breda läderhalsbandet som förhindrade henne att se ner och se vad hon verkligen gjorde. Hon suckade lättat. Alla de nya idéerna verkade fungera. Resten var beprövat.

Hon tog ett av repen och band ett par varv runt sitt dubbelvikta högerben så att vaden säkrades mot låret. Den fria repänden drog hon ned till knät och lyckades knyta ett varv runt låret innan hon fäste den i spridarstångens ena ände. Sedan upprepade hon proceduren med det andra repet och benet. Resultatet var att hon tvingades till ett knäsittande med mycket brett särade lår. Klämmorna på insidan av låren kändes ännu mer nu när det mjuka skinnet sträcktes ut.

Hon fortsatte med hårbojan. Snabbt samlade hon ihop sitt yviga svarta hårsvall i en hästsvans uppe på huvud och fäste hårbojan runt den. Med sin sträva insida tillät den inte håret att glida utan det satt som i ett järngrepp i bojan. Hon hade emellanåt funderat på om det inte skulle gå att hänga upp henne i hårbojan, men hennes härskare hade avrått eftersom han tyckte om och inte ville riskera hennes hårsvall.

Sedan var det dags för läderhuvan. Hon gapade så att den uppblåsbara munkavlen gick in i hennes mun. Det mjuka, fina lädret satt som gjutet över hennes ansikte. Hon justerade huvan så att de två små andningshålen satt precis mitt för hennes näsborrar. Därefter passade hon ihop dragkedjan bak i nacken och drog upp den medan hon försökte förhindra att alltför mycket av hennes hår fastnade i dragkedjan. Till sist var hela hennes huvud innesluten i ett matt svartglänsande kokong där de enda öppningarna var de två små andningshålen och en öppning uppe på huvudet där hennes hår böljade ut. Hon fumlade litet bak i nacken med spännet till remmen som löpte runt huvans nederdel och höll den uppblåsbara munkavlen tight och säkert på plats men till sist var remmen i spännet och hårt åtdragen.

Nu var det egentligen bara handbojorna kvar. Sedan fanns ingen återvändo. Hon famlade i blindo på golvet men hittade snabbt handbojorna och hänglåset. Låset hängde hon i bygeln från den korta kedjan på hårbojan. Sedan fäste hon handbojan runt sin vänstra handled. Genom att föra vänsterhanden så högt upp på ryggen hon kunde och samtidigt böja huvudet bakåt maximalt nådde hon precis hänglåset på hårbojan och kunde med visst besvär låsa fast det i den korta kedjan mellan handbojorna. Med armen bakåtvriden på det sättet övergick återigen den dova smärtan i hennes bröst i en skarp, skärande smärta där repen runt brösten skar in i hennes skinn. Innan hon låste fast den högra handen också hade hon ett par saker att göra.

Hon började med att ta pumpblåsan till den uppblåsbara munkavlen och ge den några snabba pumpningar. Hon kände hur gummiblåsan i hennes mun fylldes. Hon fortsatte pumpa tills hennes käkar tvingats i sär så mycket det gick och det kändes som om ett pumptag till skulle få dem att hoppa ur led. Då gav hon blåsan en hård pumpning till som förvandlade det krampaktiga obehaget till ren smärta. Den sista saken måste hon göra snabbt om hon inte skulle banga ur.

Hon tog tag i pumpblåsan till den uppblåsbara dildon som hängde mellan hennes ben och började bestämt pumpa. Efter tio pumptag var smärtan från mellanväggen som klämdes mellan den uppblåsbara dildon och den stora analpluggen näst intill outhärdlig. Efter ytterligare tio pumptag kändes det som om hennes slida skulle spricka när som helst. Men hon gav pumpblåsan ytterligare tio bestämda pumptag innan hon med uppbådandet av all sin självkontroll släppte pumpblåsan, förde upp högerhanden på ryggen, fick tag på den fria, nedhängande handbojan och lyckades låsa den runt handleden.

Hon andades med visslande ljud genom de små näshålen på läderhuvan. Hon kunde vagga litet med överkroppen fram och tillbaka, men även denna lilla rörelse ökade den dunkande smärtan i hennes hårt bundna, stora, svullna, mörkt blåvioletta bröst. Utöver detta var hon i princip helt orörlig. Hennes ögon sved av svetten som flödade kopiöst inne i den täta läderhuvan. Hennes käkar värkte krampaktigt av den jättelika, uppblåsbara munkavlen som tvingade isär dem så mycket. Senorna och musklerna i hennes hals skrek av ansträngningen att tvingas hålla huvudet så långt tillbakaböjt. Hennes hårrötter värkte av draget från hårbojan länkad till hennes bakbundna händer. Hennes axlar och armbågar gjorde ont av att hennes händer tvingades upp så högt mellan skulderbladen. Utöver den dunkande smärtan i hennes bröst brann det också som eld av de tighta repen runt deras bas och någonstans kom också en molande värk in från bröstvårtorna som varit hopklämda av de hårda klämmorna i timtal. Kedjan runt hennes midja kändes som om den skavt igenom skinnet och låg och gnagde direkt på hennes höftben. Kedjan mellan hennes blygdläppar som känts stimulerande i början kändes bara som ett stort skavsår nu och nöp dessutom hårt om flikar av ömtålig hud. Hennes slida kändes som om den hade spräckts itu av den jättelika uppblåsbara dildon som satt så djupt begravd i den. Den bakre mellanväggen var krossad mellan dildon och den grova analpluggen. Hennes ändtarm kändes som om hon var i desperat behov av ett toalettbesök efter sex månaders förstoppning. Hennes urinrör sved av katetern. Hennes blygdläppar bultade av de hårda klämmorna som suttit där i timtal. Hennes höfter värkte av att låren tvingades isär så brett av spridarstången. Den känsliga huden på insidan av hennes lår brann av de tolv klämmor som satt fastnupna där. Hennes knän värkte av att stå på det hårda golvet. Hennes fötter värkte av att ha varit inpressade i de extremt högklackade stövlarna i timtal. Och ändå visste hon att det bara var en början. Försmaken av vad hon hade arrangerat för att glädja sin härskare. Snart skulle isen ha smält, och då...

Å ena sidan undrade hon hur hon kunde utsätta sig för sådant här. Å andra sidan var hon glad att hon inte längre hade kvar några valmöjligheter. Hon kunde bara stå kvar på knä och lida och vänta på att de ännu värre plågor hon hade förberett för sin härskares skull skulle börja. Hon undrade vad som skulle hända om han kom hem innan isen hade smält och hennes väl uträknade tortyrmetoder hade trätt i aktion. Skulle han bara vänta och titta? Skulle han "bättra på" hennes plågor med välplacerade rapp av den niosvansade katten, ridspöt eller rottingen? Eller skulle han tycka att det hon arrangerat var för hårt och riskabelt? Hon trodde hon kände honom väl men kunde ändå inte gissa. Kanske för att hennes hjärna var för upptagen med hennes lidande och det lidande som skulle komma. Plötsligt insåg hon att läderhuvan nog isolerade ljud så bra att hon inte ens skulle höra när han kom hem. Kanske var han redan där? Stod eller satt och tittade på henne och väntade på vad som skulle hända. Om han var där önskade hon att han skulle ha förbarmande och släppa loss henne innan isen smälte. Plötsligt var de idéer som varit så upphetsande när hon fantiserat om dem och förberett dem inte alls lika lockande längre. Herregud, hon kunde ju döda sig själv. Eller ställa till sig så att hon önskade att hon var död. Tänk om något gick fel? Tänk om han inte kom hem?

Hennes tankar avbröts av ett plötsligt drag i repen runt hennes bröst. Hade hennes härskare kommit? Men sedan insåg hon att isbiten i nycken hade smält eller fallit ur, precis enligt planerna. Nycken hade glidit ur och frigjort cementsäcken som nu drog i repet till taljan som var fäst i bindningen runt basen av hennes bröst. Den redan tighta bindningen drogs åt ytterligare samtidigt som brösten drogs uppåt. Detta fick häftstiften på tejpremsan över hennes bröst att gräva sig in i den spända, svullna vävnaden. Smärtan var obeskrivlig och hon tyckte sig kunna känna en serie poppanden när den ena häftstiftsspetsen efter den andra punkterade hennes skinn och grävde sig in i vävnaden under. Hon visste det inte säkert, men hon hade rätt. De grova stiften trycktes långsamt men skoningslöst genom skinnet och blod började sakta sippra fram. Men det var bara början. Draget fortsatte och växte och hon kände hur hennes stövlar lättade från underlaget så att hennes enda kontaktpunkter med golvet var de vitt särade knäspetsarna. Först växte trycket på dem till smärtsam intensitet men sedan började det lätta när mer och mer av hennes tyngd togs upp av repen runt brösten när de drogs vidare uppåt. Nu trycktes även häftstiften på tejpremsorna längs hennes sidor igenom skinnet och gav upphov till en serie små blodviten. Plötsligt kände hon en liten knyck och undrade om takkroken började ge sig. Men draget i hennes bröst fortsatte öka och med det den outhärdliga smärtan. Hon kunde inte veta det men tejpen med häftstift hade slitits av av belastningen, men häftstiften satt redan djupt inbäddade i hennes bröst och sidor. Hon skrek rakt ut nu, men den jättelika gummiblåsan i hennes mun och lädermasken släppte bara ut ljudet som ett gällt gnyende genom andningshålen för hennes näsborrar. Och draget i hennes bröst fortsatte öka ackompanjerat av ett intensivt brinnande där repen skar in i hennes hud. Så kände hon hur hennes knän förlorade kontakten med underlaget. Smärtan i hennes bröst var så intensiv att hon bara kunde andas i små flämtande andetag och varje utandning var ett gällt skrik. När cementsäcken nådde golvet svävade hennes knän någon decimeter ovanför detsamma. Hon hängde fritt med hela sin tyngd uppburen av sina bröst. Brösten var så uppsträckta att hon hade kunna slicka på dem utan problem om det inte hade varit för läderhuvan och att hennes huvud var så kraftigt bakåtböjt.

Hon hängde där och önskade att hon aldrig hade gett sig in på det hela, att hon skulle vakna ur en mardröm, att takkroken skulle ge vika, att repen skulle gå av, att hennes härskare skulle komma och släppa ned henne, att hon skulle få dö eller åtminstone förlora medvetandet. Bara hon slapp den outhärdliga, obeskrivliga smärtan från sina bröst.

Hon visste inte och kunde inte ens tänka på hur tiden gick. Men sakta började den intensiva smärtan i brösten avta, eller också var det bara hon som vande sig vid den eller började förlora medvetandet. Det sistnämnda trodde hon inte på eftersom det kändes som om hennes tankar var osedvanligt klara. Hon visste att hon hade sex till små trick som väntade men som hon inte kunde förutsäga när de skulle drabba henne. Plötsligt kunde hon tänka sig sig själv som hon måste se ut, bunden och hjälplöst paketerad, fullständigt utlämnad och plågad. Trots allt, eller kanske snarare tack vare det, så gjorde tanken hennes upphetsad. Hon upptäckte att om hon krökte ryggen litet kunde hon dels få en länk i kedjan mellan hennes blygdläppar att glida precis på hennes klitoris, samtidigt som pumpblåsan dunsade mot spridarstaven mellan hennes knän och skickade en vibration rakt upp i hennes kraftigt uttänjda slida. Men hon var tvungen att göra det långsamt och försiktigt för att smärtan i hennes bröst inte skulle hugga till igen. För långsamt för att verkligen komma någon vart, men samtidigt för eggande för att hon skulle kunna låta bli. Så hon hängde där och vickade långsamt fram och tillbaka och blev mer och mer frustrerad. Hon kom på sig själv med att längta efter att nästa trick skulle utlösas. Kanske skulle det kunna hjälpa henne att nå över kanten...

Hon började känna sig kissnödig där hon hängde. Känslan var inte direkt obehaglig men den var irriterande. Hon undrade om hon verkligen var kissnödig eller om det var katetern som retade på något sätt. Sedan insåg hon att känslan växte alltför snabbt för att vara naturlig. När hon sedan kände en kall känsla i underlivet förstod hon att det var nästa trick som hade utlösts. Isen i slangen från PET-flaskan till katetern hade smält och hennes blåsa höll snabbt på att fyllas av vatten från PET-flaskan via katetern. Efter bara någon minut var behovet att kissa desperat. Hon krystade och under några sekunder kändes det som om trycket lättade, men det kom snabbt tillbaka. Det enda hon lyckades med var att tillfälligt stoppa och trycka tillbaka flödet genom katetern, men så fort hon slappnade av fortsatte fyllandet av blåsan. Inom en halv minut var trycket helt outhärdligt och hon krystade igen. Den här gången lättade inte ens trycket till en tolerabel nivå utan den smärtsamma överfyllnaden verkade bara minska knappt märkbart. Hon kved gällt genom näsan medan en ny okontrollerbar krystning for genom hennes underliv. Den verkade inte göra någon skillnad alls. Hon måste bara bli av med den outhärdligt smärtsamma överfyllnaden om så bara för några sekunder. Hon tog ett så djupt andetag hon kunde, krökte rygg, struntade i den skarpa smärtan från brösten och krystade för kung och fosterland. Under några ögonblick minskade faktiskt känslan i blåsan från outhärdligt smärtsam överfyllnad till absolut desperat nödighet, men så snart hon inte orkade krysta längre kom smärtan tillbaka. Hon var helt desperat. Det måste gå att pressa litet förbi själva katetern. Hon försökte samla sig några sekunder och krystade sedan så hårt hon kunde igen. Det värkte i blåsan av ansträngningen. Kände hon inte något rinna längs insidan av låren? Hon försökte desperat frammana bilden av ett flöde av urin eller vatten längs hennes lår som rann vidare ned och föll i en snabbt växande pöl på golvet. Hon visste det inte men hon lurade bara sig själv. Ballongspetsen på katetern tätade så bra att inte en droppe urin kunde rinna vid sidan av. Men hon fortsatte försöka krysta trots att varje försök blev mindre och mindre effektivt och blåsan värkte värre och värre för varje krystning.

Till sist hängde hon bara där, svettig och darrande, med underlivet skälvande och värkande av krystningarna och den smärtsamma överfyllnaden i blåsan mer outhärdlig än någonsin. Då kände hon att något hände igen.

Först var hon inte riktigt säker på vad, men sedan hon kände hon hur den dova smärtan i hennes vänstra bröstvårta började skärpas. Isen i slangen som ledde ned från vattenhinken till den PET-flaska som var fastbunden vid klämman på hennes vänstra bröstvårta hade smält tillräckligt för att tryckas ut genom slangen varpå flaskan sakta började fyllas och dra hårdare och hårdare i klämman på bröstvårtan. Först var smärtan försumbar jämfört med känslan i hennes underliv, men vartefter draget och trycket i klämman ökade började den konkurrera om hennes dimmiga uppmärksamhet. Samtidigt kände hon vagt hur smärtan av klämman på hennes vänstra blygdläpp började öka. Strax efteråt hände samma sak med hennes högra blygdläpp. Smärtan från hennes blygdläppar blandades först med den allmänna smärtan i hennes underliv men ökade snart så att den stod ut som ett par klart brinnande solar som överskuggade både smärtan i resten av underlivet, brösten och övriga kroppen. Och ändå var PET-flaskorna bara ungefär halvfulla...

Då kom den verkliga katastrofen. Hon kände genom smärtan hur det bubblade till i hennes ändtarm. Sedan kom en otrolig brännande känsla i hela hennes abdomen. "Tabasco-lavemang" hann hon tänka innan det kändes som om hela hennes mag-tarm-system exploderade. Varje medveten tanke försvann och ersattes av dödsångest. Hon var säker på att hon skulle dö. Ingen kunde överleva vad hon genomgick just nu. Men hon ville dö. Bara det fick gå fort. Hennes tarmar måste vara uppfrätta. Hela hennes kropp ryckte i spasmer och smärtan från repen runt hennes bröst lyckades sakta utkristallisera från infernot i hennes mage och tarmar. Hon kunde inte dra efter luft längre, hon kvävdes. Det ökande trycket och draget i båda hennes bröstvårtor och blygdläppar nu fanns inte längre. Inte känslan i hennes underliv heller. Hela hon var bara ett par krossade, brinnande bröst och en exploderande mage.

Otroligt nog verkade det som om fyrverkeriet i hennes mage avtog. "Jag är på väg att dö" tänkte hon och väntade på slutet och svartheten. Men de kom aldrig. Istället började hon kunna urskilja de olika komponenterna i sin smärta igen. Varje smärta i sig var outhärdlig. Det enda hon kunde likna dem vid var en fortlöpande intensiv rottingkanonad. Men en sådan slutade förr eller senare, men det här bara fortsatte och fortsatte. Hon ryckte fortfarande i ofrivilliga spasmer och varje ryck förnyade smärtan i hennes bröst och bröstvårtor, i hennes slida och blygdläppar, i hennes blåsa, mage och tarm. Till och med värken från hennes nacke och käkar, höfter och fötter började göra sig påmind.

Han tittade fascinerat på henne. Hon hängde glänsande med svetten droppande från armbågar och knän ner på golvet. Från hennes bröst och sidor rann svettblandat blod i diffusa rännilar för att till slut förena sig med den lätt rosa pölen på golvet. Då och då for en skälvning genom hennes kropp. Varje andetag som visslade genom näshålen på läderhuvan var ett kvidande.

De bakbundna händerna var uppdragna mellan hennes skulderblad och hennes huvud var så bakåtböjt av kopplingen mellan handbojorna och hennes hår att hennes haka var den högsta punkten. Hennes stora bröst var uppsträckta till i höjd med hennes strupe av repen som höll henne i luften. Hennes bröstvårtor och blygdläppar var extremt sträckta av snörena mellan klämmorna på dem och de överfyllda tvåliters PET-flaskor som hängde i andra änden av varje snöre. Den stora, tomma lavemangspåsen med slangen som försvann in mellan hennes skinkor talade sitt tydliga språk, liksom kateteränden som stack fram ur hennes skrev ansluten till den nästan tomma tvålitersflaskan.

Han hade fullt avsiktligt kommit hem nästan en timme senare än vanligt för att hennes "överraskning" skulle hinna verka ordentligt. Hade han vetat det här hade han kanske kommit hem i tid, både för att få njuta av skådespelet längre och för att kunna befria henne tidigare. När han hade passerat sovrummet hade han känt en svag doft av urin och upptäckt den nedsölade sängen. Han hade först blivit arg, men när han insåg vad hon måste ha gått igenom så tyckte han synd om henne. Men hon måste bestraffas för att upprätthålla disciplinen. Han stod och övervägde sina alternativ. Till slut bestämde han sig. Han gick fram till den skälvande kroppen.

Med varsam hand strök han henne över hennes lavemangssvullna, svettiglänsande mage. Hon stelnade till. Han böjde sig fram mot hennes och sade högt mot hennes öra så att det skulle höras genom den vadderade läderhuvan.

-Hör du mig? Stöna två gånger om du hör!
-Uh! Uh! hördes det genast genom näsöppningarna på läderhuvan.
-Jag gillar verkligen din överraskning, älsklingsslavinna. Du är helt fantastisk. Tack! Förstår du?
-Uh! Uh! hördes det åter från läderhuvan.
-Jag tror du har fått nog nu. Eller hur?
-Uh!
-Var det ett nej?
-Uh! Uh!
-Hmmm. Jag såg hur du hade stökat till i sovrummet. Du vet att du måste bestraffas för det.
-Uh! Uh!
-Du ska få välja bestraffning. Antingen hänga så här en halvtimme till eller ta tio hårda rapp med rottingen på magen innan jag släpper ned dig.
-Uh! Uh!
-Vilket väljer du? En halvtimme...
-Uh! Uh!
-...eller tio rapp med rottingen?
-Uh! Uh!
-... Vill du ha båda?!?
-Uh! Uh!
-Du skämtar!
-Uh!

Han tvekade några sekunder. Sedan lutade han sig fram mot henne och kramade henne mjukt och varligt utan att bry sig om svetten och blodet som sölade ned hans skjorta.

-Du ska veta att jag älskar dig, slavinna! sade han med kinden mot läderhuvan.
-Uh! Uh!

Med ett leende på läpparna reste han sig för att hämta rottingen. Men han var glad att hon hade huvan så att hon inte kunde se tårarna i hans ögonvrår.