The Bondage Butler: Möhippan

BDSM-novell av Magnuz Binder.

Det började faktiskt med en möhippa. Min kompis Gunilla hade kläckt den fantastiska idén att den stackars blivande bruden, Lena, skulle kidnappas "på riktigt" och skärras litet. Och eftersom Gunilla drar en del åt kinky-hållet hade hon haft vissa idéer om vad den kidnappningen och skärrningen skulle innehålla. Och eftersom Gunilla känner till mina intressen och erfarenheter ganska bra hade hon sagt till sina väninnor att hon kände en stor, stark, pålitlig karl som kunde anförtros uppdraget.

Gunilla kom till mig bubblande av entusiasm och idéer om svarta bilar, säckar över huvudet, handbojor, munkavlar, skumma källarlokaler, massor av rep, förhörsmetoder, tortyrinstrumentsförevisning och Gud vet vad. Jag lyssnade och tyckte i och för sig att själva grundidén var intressant men såg ett visst behov av modifieringar.

Efter en stund hade jag lyckats ta ned Gunilla tillräckligt på jorden för att få henne att förstå att det stackars offret med ganska stor säkerhet inte skulle se något särskilt humoristiskt i att helt oförberedd bli överfallen av en eller flera vilt främmande karlar och utsatt för diverse hemskheter. I bästa fall skulle resultatet förmodligen bli en massa blåmärken och en hysterisk kvinna, i värsta fall en kastrerad undertecknad och domstolssak. Gunilla gruffade litet men tvingades till sist inse att hennes strålande idéer kanske inte var rakt igenom så strålande.

Men vi satt en bra stund och spann vidare på själva grundidén, bollade fram och tillbaka, och till sist hade vi kommit fram till ett scenario som å ena sidan borde tillfredsställa Gunilla och hennes väninnors önskan att sätta den blivande bruden på det hala på ett sätt hon sent skulle glömma, men som ändå gav en rimlig chans att alla inblandade skulle komma ifrån det hela utan alltför svåra fysiska eller psykiska men. Gunilla tyckte fortfarande att hennes ursprungliga idé var häftigare men erkände att den kraftigt reviderade versionen faktiskt var roligare och betydligt mer genomförbar.

På lördagsmorgonen när möhippan skulle gå av stapeln steg jag upp, duschade av mig, rakade mig och åt frukost. Sedan började jag plocka fram rekvisitan. Några dammkorn som hade hunnit ansamlas på smokingens sammetskrage och axlar borstades bort, den nytvättade smokingskjortans kragsnibbar fick sig en extra duvning med stärkelse och strykjärn, jag tog fram de vita handskarna som egentligen hörde till fracken, ett par linneservetter, och de svarta snörskorna fick sig en omgång med skokräm och borste tills man kunde spegla sig i dem.

Innan jag började klä på mig plockade jag även fram de mer "suspekta" delarna av rekvisitan. Ett par mjukt fodrade läderhandbojor med matchande fotbojor, en uppsättning hänglås och några replängder. Jag funderade en liten stund och kom på att det nog var bäst att även ta med sig en flaska hudlotion. Bara om utifall att så plockade jag fram en stor, batteridriven vibrator också. Gunilla hade redan kvällen innan varit och hämtat ett par polishandbojor och lämnat av en uppsättning nycklar till sin lägenhet så jag kunde förbereda saker där medan hon och de andra tjejerna gjorde "offret" i ordning.

När jag hade klätt upp mig i smokingen och packat ned den övriga rekvisitan i en bag gjorde jag en sista koll i spegeln. Jodå, jag såg bra ut. The perfect gentleman. Klockan var 10 så jag hade gott om tid på mig. När jag kom ut i det varma solskenet tittade en och annan mötande litet extra på mig. Det är kanske inte alltför vanligt att möta en smokingklädd kille som inte ser dagen efter ut en lördagsförmiddag i slutet av maj, men what the heck, låt dem titta, jag skämdes inte för mig. Ett par tjejer i övre tonåren till och med busvisslade efter mig.

När jag kom fram till Gunillas lägenhet hade jag redan insett att en smoking inte var den allra lämpligaste utstyrseln en så varm dag, jag var småsvettig och det första jag gjorde när jag kommit in var att ta av mig kavajen och öppna fönstren på vid gavel. Som tur var hade Gunillas lägenhet västerläge och solen hade inte nått så långt än, så det blev snabbt svalt därinne. En svettstinkande typ passade ju inte riktigt in i det planerade scenariot.

Klockan var nästan 11 så jag hade en dryg timme på mig att bli klar med förberedelserna. Jag kollade först köket och kunde konstatera att Gunilla hade fixat det jag behövde där som vi hade kommit överrens om. Sedan tog jag itu med att rigga sovrummet. Jag rev av de obäddade sängkläderna utom underlakanet och stuvade in dem i garderoben. Repöglor runt var och en av sängstolparna i den breda, stabila sängen var ordnat på några minuter. Även om Gunilla och jag aldrig hade lekt så kände jag henne tillräckligt bra för att förstå att det knappast var första gången som sängstolparna användes på det sättet, jag var till och med helt övertygad om att hon hade valt sängen just med den baktanken. När sängen var färdigriggad i övrigt sträckte jag upp och bäddade underlakanet ordentligt så att sängen såg ut som rena utställningsföremålet. Innan jag lämnade sovrummet städade jag undan diverse prylar och kläder som Gunilla hade drällande omkring, förmodligen hade inte sovrummet sett så propert ut på åratal. Till sist ställde jag in flaskan med hudlotion på nattduksbordet och lade dit läderbojorna och hänglåsen.

Ute i köket igen började jag plocka i ordning sakerna där. Jag dukade upp den stora brickan med kaffekopparna, assietterna och de små kaffeservetterna som Gunilla hade tagit fram, och fick även utan större problem plats med det eleganta kakfatet i tre våningar och arrangerade de framtagna kakorna på det så att det blev så prydligt som möjligt. Till sist förberedde jag kaffebryggaren, rensade ur det gamla och fyllde på nytt vatten och kaffe så att den bara var att starta.

Med allting förberett i köket gick jag ut i vardagsrummet och började göra i ordning där. Efter en snabb röjning även där placerade jag ut ljusstakarna och satte nya ljus i dem. Sedan plockade jag fram repen ur bagen och lade dem litet undangömt under den stora fåtöljen. Jag kunde konstatera att Gunilla knappast hade dammsugit under den på de senaste veckorna. Jag tvekade ett ögonblick men stack sedan ut i köket igen och hämtade en skurtrasa i städskåpet som jag efter att ha fuktat under kranen använde för att snabbt rensa under soffan. Repen såg bedrövliga ut, med stora dammkorvar på, så jag skakade snabbt ut dem i det vidöppna fönstret. Om någon tittade just då måste det ha sett ganska lustigt ut, med en karl i smokingskjorta, fluga och cumberband som stod och skakade ut en härva rep genom fönstret mitt på blanka förmiddagen. Men prydligt var dagens lösen.

Efter att ha plockat undan litet mer "skräp" som Gunilla lämnat framme i vardagsrummet så var jag rätt nöjd med förarbetet. Klockan var kvart i tolv, så tjejerna borde dyka upp med offret ganska snart nu. Jag stängde fönstren i den vid det här laget nästan väl svala lägenheten och fällde alla persiennerna så att det trots den strålande försommardagen utanför blev en smådunkel, mysig stämning inomhus, en stämning som blev ännu mysigare när jag tände alla stearinljusen jag hade placerat ut.

Det var dags att göra de sista finputsningarna. Smokingkavajen åkte på igen, några dammkorn på byxorna borstades bort, och nu tog jag även på mig de vita handskarna och vek noggrannt ihop den ena linneservetten innan jag stoppade den i ena kavajfickan medan jag draperade den andra över vänsterarmen på klassiskt kyparmanér. Till sist slog jag på kaffebryggaren. Klockan var bara någon minut i tolv nu, så timingen hade varit perfekt.

Jag hörde tjejerna långt innan de kommit fram till huset. De stojade och förde oväsen så att de hördes redan mer än ett kvarter bort och jag kunde inte annat än kika ut genom persiennerna för att få en glimt av spektaklet. De var sex stycken som kom dansande och skuttande, och offret gick inte att missa, hon var klädd i en knallröd, lång klänning av gammalt snitt med puffärmar och utstående kjol. På huvudet hade hon en stor, gyllene prinsesskrona, hon hade en scarf bunden för ögonen och hennes händer var bakom hennes rygg, tveklöst hållna där av handbojorna Gunilla hade lånat av mig. Hennes väninnor ömsom stöttade henne, ömsom puffade henne framåt och bollade henne mellan sig medan folk på gatan stannade och tittade, en del skrattande, andra bara förundrade.

Jag hörde när de kom indundrande i trapphuset ungefär lika diskret som en rivningsfirma och gick ut i hallen. En sista blick i spegeln, en liten tipp på flugan och ett sista varv med fingrarna genom håret och jag var redo. Jag väntade inte ens på ringsignalen på dörrklockan när jag hörde den vilda hopen krascha ut på trappavsatsen utanför utan öppnade dörren.

Jag vet inte om Gunilla inte hade förberett dem på exakt vad vi hade planerat, men hela gänget tvärtystnade en sekund när de fick syn på mig, sedan började de jubla. Jag fick höja rösten ordentligt för att göra mig hörd, och jag tvivlar på att någon i huset inte hörde mig när jag med tordönsstämma förkunnade:

"Mina damer, välkomna att stiga in!"

Det stackars offret stelnade till som en stenstod när hon hörde mig, hon var uppenbarligen inte förberedd på att en man skulle vara inblandad. Trots att de andra puffade på och drog i henne stod hon som fastfrusen. Jag väntade några sekunder men insåg sedan att det var bäst att ingripa så jag skyfflade resolut in de andra tjejerna i hallen och ställde mig sedan bredvid offret. Med ljudnivån nu kraftigt reducerad kunde jag sänka rösten betydligt och sade med min mest chevalereska stämma, samtidigt som jag krokade i den ena av hennes bakbundna armar:

"Min sköna fröken, vill ni göra mig äran att låta mig eskortera er?"

Det verkade som om mina ord löste upp knuten, och hon följde med när jag mjukt men bestämt tryckte henne fram mot dörren.

"Var vänlig att se upp min sköna, det kommer en tröskel här."

Hon lyfte fötterna högre, klarade tröskeln utan problem och jag lotsade henne vidare, genom hopen av hennes väninnor och in i vardagsrummet. Jag kände deras blickar bränna i ryggen när jag ledde henne fram till den stora fåtöljen, försiktig snurrade henne runt och sade:

"Ni har nu en stor, bekväm fåtölj bakom er, fröken, Vill ni vara så vänlig att slå er ned."

Jag skiftade grepp när hon började sjunka ned och stöttade henne mjukt under armarna tills hon satt nedsjunken i fåtöljen, fortfarande med ögonbindeln och händerna hoplåsta bakom sig. Sedan vände jag mig mot de andra.

"Var så goda att komma in och slå er ned ni också, mina damer."

Nu passade jag på att ta en titt på dem också. De var alla klädda i lätta sommarklänningar, undantaget en som hade blus och skinnkjol, och hade olika stadier av solbränna. En ganska tilltalande samling faktiskt. Gunilla kände jag naturligtvis igen, och tjejen i skinnkjol var jag ganska säker på att jag hade sett med Gunilla i samband med någon kinky-tillställning, men de andra var okända för mig. Bra! Med tanke på mina uppgifter för dagen ville jag inte att någon gammal bekant som inte kände till mina intressen och talanger skulle få någon chock eller börja babbla.

Jag vände mig åter mot den blivande bruden och sjönk ned till huksittande bredvid fåtöljen där hon satt.

"Jag hoppas ni ursäktar mig ett ögonblick. Kan jag få be om frökens fot?"

Hon tvekade och stelnade till ett ögonblick när hon kände min hand runt hennes fotled, men sedan fnittrade hon till och slappnade av. Bra, hon kände sig tydligen tillräckligt lugn för att spela med. Hon verkade inte ens reagera när jag lade en ögla av rep som jag dragit fram från under fåtöljen runt hennes ankel och lindade några varv. Sedan drog jag ut hennes fot mot fåtöljens ena framben och lindade fast ankeln mot det innan jag knöt fast den. När jag artigt bad om hennes andra fot så lyfte hon den och sträckte fram den litet utan protester så jag upprepade proceduren med den och ett nytt rep tills den var stadigt förankrad vid fåtöljens andra ben.

Jag tog de två kvarvarande repstumparna och reste mig upp.

"Och nu, får jag be er vara så vänlig att luta er framåt. Längre!"

Lena vek sig nästan dubbel och blottade de hopkedjade händerna bakom sin rygg. Jag tog tag i hennes handleder och förde dem upp bakom ryggen tills de från sin ursprungliga parallella, nedåtriktade position hamnade i en parallell, motriktad position i hennes svank. Då tog jag det ena repet och lindade ganska löst runt handlederna varefter jag ur fickan fiskade upp en handbojsnyckel och snabbt låste upp stålskänklarna på handbojorna. Gunilla, jag var säker på att det var Gunilla som hade skött den hanteringen, hade inte dragit åt dem hårdare än absolut nödvändigt men de hade ändå lämnat ganska djupa märken i den mjuka huden på handlederna. Jag stoppade bojorna i fickan och började naja repen runt Lenas handleder tills båda handlederna var fångade i en ganska mjuk och bekväm men säker omfamning av rep. Då gjorde jag den avslutande knopen, nästan omedvetet och av gammal vana väl utom räckhåll för hennes fingrar.

Det sista repet slog jag ett par varv runt hennes överkropp, strax nedanför brösten, innan jag knöt ihop det bak i ryggen. De två långa, fria ändarna drog jag bakom fåtöljens rygg och när jag drog åt dem drog jag samtidigt upp henne från hennes dubbelvikta position till sittande upprätt, närmast fastgjuten mot ryggstödet.

Lena hade inte gjort någon ansats till motstånd under hela processen, och när jag tittade på henne såg det ut som ett litet osäkert leende lekte i hennes mungipor. Hennes väninnor hade suttit knäpptysta där de slagit sig ned och deras blickar var fortfarande fascinerat fästa vid offret som nu var mer eller mindre ett med fåtöljen hon satt i.

Det var dags för nästa steg nu, och jag löste upp knuten som höll scarfen bunden för hennes ögon. När jag tog bort den blinkade hon först några gånger som för att vänja sig vid ljuset, trots att det mjuka ljuset från stearinljusen knappast kunde ha varit särskilt bländande. Jag rättade till hennes prinsesskrona som hamnat litet på sned innan jag ställde mig framför henne och bugade chevalereskt.

"Jag är er butler för den här tillställningen och har i uppdrag att se till att era behov så långt rimligt uppfylls och överträffas."

Hon tittade fascinerat på mig, lät blicken glida uppifrån och ner och upp igen. Det osäkra leendet i hennes mungipor blev ett brett leende och hon fnittrade glatt innan hon för första gången sade något.

"Och om jag bad er släppa loss mig?"

"Jag beklagar fröken, jag sade så långt rimligt!" svarade jag snabbt.

Hon skrattade, ett härligt pärlande skratt.

"OK James, fair enough."

"Hur kunde ni veta att mitt namn var James?" kunde jag inte låta bli att replikera, vilket fick både henne och hennes väninnor att börja skratta hejdlöst.

När jag ursäktade mig och gled ut i köket skrattade de fortfarande och jag kunde nöjt konstatera att så här långt hade allt gått som smort och mina farhågor för panikreaktioner hos offret hade kommit på skam.

Jag återvände till vardagsrummet med den stora brickan, ställde den på serveringsbordet där och dukade ut till tjejerna, inklusive Lena i fåtöljen. Kakfatet ställde jag på soffbordet mitt framför dem. De hade slutat skratta nu, men viskade lågt, avbrutet av ett och annat fnitter. Jag uppsnappade bland annat kommentaren "Var har du fått tag på honom Gunilla? Han är bara inte sann!" Jag försvann ut i köket igen för att hämta kaffet. Tyvärr hade Gunilla ingen mer stilfull kaffekanna, utan jag fick servera det direkt ur bryggkannan. Jag gick runt, hällde upp åt tjejerna och torkade av den lilla pipen med servetten efter varje servering för att förhindra droppande. Jag avslutade med att hälla upp i koppen som stod bredvid Lena innan jag ställde av kaffekannan ute i köket igen.

När jag återvände till vardagsrummet tog jag kakfatet och bjöd runt bland tjejerna så att de slapp sträcka sig. Till sist höll jag upp kakfatet framför Lena.

"Ursäkta mig fröken, men vilken sort önskar ni imundiga först?"

Hon såg på kakfatet och sneglade upp på mig.

"Jag tror jag börjar med en finsk pinne, James."

När hon sade det sänkte hon först blicken till min gren och tittade mig sedan utmanande i ögonen. Ingen annan reagerade och jag beslöt att det bästa var att låtsas som ingenting. Jag tog en finsk pinne från kakfatet innan jag ställde tillbaka det på bordet. Sedan ställde jag mig i halvt knästående bredvid henne och lyfte kakan mot hennes mun.

Något i hennes blick fick mig att vara beredd, och när hon plötsligt sträckte sig fram med siktet troligtvis betydligt mer inställt på mina fingrar än på kakan så drog jag snabbt undan så att hennes tänder bara slog ihop om den yttersta delen av kakan. Jag såg ett ögonblicks förvåning i hennes blick över att hon inte fick den stora, köttiga tugga hon hade tänkt sig, men hon fann sig snabbt och började tugga på den lilla kakbit hon fått. Jag sträckte mig samtidigt efter kaffekoppen och förde den mot hennes mun, samtidigt som jag höll servetten under hennes haka.

Hon var uppenbarligen inte helt van vid att bli matad på det sättet, och trots att jag lutade koppen så långsamt och varligt som möjligt lyckades hon ändå spilla bredvid så att ett par droppar kaffe rann bredvid och ned över hennes haka för att sugas upp av servetten jag höll där. Jag baddade snabbt torrt med servetten längs kaffedropparnas väg och hon tittade begrundande på mig.

De andra hade följt förehavandet också, och tjejen i skinnkjol utbrast retsamt:

"Lena dräller på sig, Lena dräller på sig."

Jag reste mig upp och vände mig mot de andra tjejerna.

"Förlåt, men det var inte fröken Lena som drällde, utan jag. Jag ber om överseende med min ibland tyvärr bristande professionalism."

Tjejen i skinnkjolen blev tyst ett ögonblick men replikerade sedan:

"Då kanske du borde bestraffas för din klumpighet... James!?!"

Jag såg Gunilla kasta en orolig blick mot mig samtidigt som hon diskret körde in en armbåge i sidan på tjejen med skinnkjolen. Jag bara gav henne en lugn men kall blick och svarade lugnt, men med is i rösten:

"Nej fröken!"

Jag tror signalen gick hem. Både hon och de övriga var knäpptysta medan jag vände mig om och åter sjönk ned bredvid Lena. Lena tittade outgrundligt på mig och sade med låg röst:

"Tack, James."

"Ingen orsak fröken." svarade jag.

Jag förde åter den finska pinnen mot hennes mun. Av någon anledning trodde jag knappast att hon skulle försöka bita mig i fingrarna igen. Hon tog en försiktig tugga och tuggade långsamt och tankfullt medan jag förde kaffekoppen mot hennes mun. Den här gången tog hon en klunk utan problem eller spill och bakom mig hörde jag de andra tjejerna börja tissla och tassla igen, ibland ackompanjerat av ett fnittrande.

Innan kaffestunden var över hade både Lena och de andra låtit sig väl smaka av alla sju sorterna kakor. Jag tror Lena var ganska glad för att jag hade bundit henne på ett så bekvämt sätt eftersom hon hade suttit sammanfogad med stolen i närmare två timmar. Tjejerna hade också fått påtår ett par gånger och stämningen var ganska uppsluppen, till och med det "stackars" offret deltog otvunget i käftslängandet, särskilt sedan jag efter ett kort samråd med Gunilla hade serverat tjejerna likör tillsammans med påtåren. Lena hade till och med blivit riktigt proffsig på att låta sig matas och spillde knappt en smula och inte en droppe kaffe eller likör, även om hon faktiskt vid näst sista kakan, en ungkarl, passade på att nafsa mig lätt i fingrarna. Hon gjorde det dock så diskret att jag inte tror någon annan märkte det, och hon mötte min förebrående blick med ett strålande leende.

När kaffet, likören och kakorna var undandukade var det dags för punkt två på min del av dagordningen. Lena satt still medan jag löste upp först repen som band hennes anklar vid fåtöljbenen, och sedan repen som förenade henne med fåtöljryggen. Jag stöttade henne så att hon kunde ta sig upp ur den djupa fåtöljen, särskilt som hon nunnit bli ganska stel av att sitta orörlig på det sättet så länge, trots den ganska bekväma ställningen. Det var väl ganska precis vad Gunilla och jag hade räknar ut och vad som hade gett oss uppslaget till nästa punkt.

"Om fröken vill vara så vänlig att följa med mig så ska vi försöka göra något åt er obekvämlighet." sade jag när jag krokade i hennes ena arm och förde henne med mig.

"Men naturligtvis, James!" kvittrade hon och lyckades trots sin stelhet nästan dansa fram bredvid mig.

Jag förde henne in till sovrummet där sakerna var precis som jag hade gjort i ordning och lämnat dem. Hon tittade på scenen och jag såg i ögonvrån hur hennes blick fastnade vid föremålen på nattduksbordet: läderbojorna, hänglåsen och hudlotionen. De andra tjejerna stojade och fnittrade bakom oss när jag förde Lena fram till sängen och knöt upp repet runt hennes armar.

"Om ni nu skulle vilja vara så tillmötesgående att ni lägger er på mage mitt på sängen...?"

Hon tittade på mig med en skymt av plötslig oro i ögonen, men mitt lugn och artiga leende lugnade henne tydligen. Jag tänkte först fortsätta vara den perfekta gentlemannen och hjälpa hennes så gott jag kunde, men när hon kravlade upp i sängen och försökte komma rätt kunde jag inte annat än njuta av hennes tafatta klumpighet, stel som hon var och med händerna fortfarande bakbundna.

Till slut, efter en stunds bökande låg hon där jag ville ha henne. Hon vred på huvudet och tittade på mig.

"Så här???"

"Just så, fröken! Tack så mycket för ert vänliga samarbete. För att åtgärda er stelhet efter kaffestunden så är det tänkt att ni ska få en avslappnande massage. Tyvärr så befarar jag att det är något ...opraktiskt... att genomföra när ni har klänningen på er. Jag skulle därför vilja be om er tillåtelse att avlägsna nämnda klänning."

Hon stirrade på mig som om jag inte var riktigt klok men jag stod kvar där jag stod och tittade lugnt tillbaka på henne. Sakta verkade det som om innebörden av vad jag sagt sjönk in. Hennes väninnor stod runt omkring och fnittrade. Jag tror att kombinationen av hennes väninnors närvaro och mitt lugn fick henne att till slut acceptera det hela.

"OK James, gör vad du måste..." sade hon med en lätt uppgiven klang i rösten.

"Tack så mycket fröken. Jag får nog i viss mån be om er assistans så småningom för att kunna skilja er från klädesplagget ifråga utan risk för skador. Jag hoppas ni kan tillmötesgå mig på den punkten?"

"Ja, James." Hon nickade.

Jag satte mig bredvid henne på sängen och började knäppa upp klänningen i ryggen. Det var i sanning en gammaldags klänning med en lång rad hyskor som höll ihop den bak och fortsatte ända ned till strax under hennes ända. När klänningen öppnade sig kunde jag konstatera att hon hade en snygg uppsättning vita spetsunderkläder på sig som kontrasterade mycket läckert mot hennes solbrända hud.

När klänningen var uppknäppt så långt det gick tog jag de båda läderhandbojorna och ett par hänglås från nattduksbordet och spände åt bojorna runt hennes handleder strax ovanför repen som höll ihop dem. Hänglåsen trädde jag i men låste inte än eftersom jag misstänkte att bojorna skulle behöva justeras något snäpp när de satt ordentligt på plats. Sedan började jag knyta upp och lösgöra hennes handleder men även med repen borta förblev hennes händer dock kvar bakom ryggen eftersom lederna var så pass stela att det tog ett tag innan hon kunde börja röra dem igen. Jag utnyttjade tiden till att flytta ned handbojorna och tajta till dem ytterligare ett snäpp innan jag låste hänglåsen.

Försiktigt makade jag ned hennes armar längs sidorna och hon gnydde litet när de stela lemmarna tvingades börja röra på sig igen.

"Kan fröken nu försöka vara så vänlig att lyfta er överkropp litet så jag kan befria er från klänningen?"

"Du skämtar, jag kan knappt röra mig!" muttrade hon.

Trots det lyckades hon böja överkroppen så mycket uppåt att jag kunde lirka ned klänningen till hennes midja och till och med få hennes armar fria från puffärmarna.

"Tack så mycket fröken! Jag vet att det är mycket begärt, men kan ni vara så vänlig att försöka lyfta litet på... ehrm ...stussen... nu också."

Hon stönade litet när hon skiftade ställning och lyckades lyfta höfterna från madrassen så jag kunde dra ned klänningen till hennes lår. Sedan tog jag helt sonika tag om hennes smalben och lyfte benen så att jag kunde dra klänningen helt fri från henne.

"Tack så väldigt mycket för ert tillmötesgående, fröken! Jag hoppas att jag inte orsakade er alltför mycket möda och obehag." sade jag medan jag vek ihop klänningen och hängde den över en stolsrygg.

"Ingen större fara, James. Jag överlever!" muttrade hon halvkvävt nedifrån madrassen dit min manöver med hennes ben hade förpassat hennes ansikte.

Varligt tog jag tag i hennes ena arm och förde den utåt-uppåt mot ena sängstolpen. Hon grymtade litet i madrassen när de tidigare låsta lederna tvingades utnyttja sin nyvunna frihet men utan alltför stora problem fick jag upp den i läge och band fast repet från sängstolpen i hänglåsbygeln efter att ha sträckt det och hennes arm någorlunda tajt. Samma procedur upprepades med den andra armen tills hon låg med båda armarna sträckta uppåt-utåt.

Jag tog de båda fotbojorna och kvarvarande hänglåsen från nattduksbordet och låste snabbt fast en boja runt vardera av hennes fotleder. Hon hade fortfarande på sig skorna, ett par måttligt höglackade sandaletter i en klarröd färg som matchade klänningens nästan perfekt och jag såg ingen egentlig anledning att ta av dem, dessutom såg det litet piffigt ut så de fick vara kvar. Jag trädde repen från sängens nedre stolpar genom hänglåsöglorna på fotbojorna och drog åt tills hon låg som ett X med särade ben och armar mitt på sängen men när jag knöt fast repen hade jag inte dragit åt särskilt tajt, så hon hade fortfarande en viss men mycket begränsad rörelsefrihet.

"Sådär fröken, då tror jag vi är färdiga att börja med massagen. Jag hoppas ni, mina damer, ursäktar om jag bryter mot etiketten och tar av mig kavajen, men det blir väldigt varmt annars."

Jag hängde av mig kavajen och hängde den över samma stolsrygg som klänningen. Sedan tog jag flaskan med hudlotion och tog en rejäl slatt i ena handflatan innan jag äntrade sängen och snabbt grenslade Lenas ända.

"Jag hoppas ni ursäktar min fräckhet, fröken, men det här är i princip det enda genomförbara sättet att kunna komma åt och massera ordentligt."

De andra började fnissa ordentligt men Lena väste bara överdrivet ansträngt fram:

"Visst James. Gör som sagt var vad du måste..."

Jag fördelade snabbt hudlotionen över båda handflatorna, lutade mig framåt litet och satte igång. Samtidigt som jag masserade in den milt parfymerade hudlotionen på Lenas axelparti kände jag igenom hennes muskler där. Kappmuskeln och de intilliggande ryggmusklerna var naturligtvis rejält stela, liksom hennes triceps efter att hon varit bakbunden så länge. Anspänningen i halsmusklerna var dock snarare av en viss nervositet och en bit ned längs ryggraden försvann styvheten och jag kunde konstatera att Lena var en rätt vältrimmad tjej vars muskler uppenbarligen hölls i god kondition.

Jag började med att mjuka upp musklerna litet genom att mjukt trycka ned och pressa det ansamlade blodet in mot hjärtat, först uppe vid nacken varefter jag arbetade mig ned längs ryggraden, sedan upp igen och ut över axlarna och överarmarna. När jag passerade nackmusklerna på vägen upp igen kunde jag konstatera att de redan var nästan helt mjuka och avslappnade, och Lena låg med huvudet vridet åt sidan, slutna ögon och andades med lugna andetag. Då och då, när jag kom åt någon särskilt stel punkt i muskulaturen ändrades hennes andningsrytm en aning, men jag kunde ändå konstatera att hon uppenbarligen njöt av behandlingen.

Jag arbetade igenom musklerna mjukt, ned och upp, ut längs armarna och tillbaka tre varv. Vid det laget var i stort sett alla spänningar borta, utom en hård sträng genom kappmusklerna och triceps så där bytte jag taktik och började massera på allvar. Med korta, snabba, men ganska lösa "handsvärdshugg" arbetade jag igenom de ännu spända partierna av musklerna för att mjuka upp dem på djupet också. Lena stönade nu, fullt förståeligt eftersom det gjorde ont att bearbeta ut de spänningar som nu fanns kvar. De andra tjejerna satt och stod tysta runt om och tittade närmast trollbundna på min bearbetning.

När jag hade arbetat över de kvarvarande spänningssträngarna några varv med handsvärdshuggen började jag arbeta för att trycka ut blodansamlingarna och få fart på cirkulationen igen. Jag grävde ned fingrarna i musklerna och pressade iväg blodet in mot hjärtat, systematiskt från ryggraden, ut längs kappmuskeln, vidare genom triceps och tillbaka igen vilket fick Lena att kvida nästan oavbrutet, men det fanns en underton i kvidningarna som inte var ren smärta.

Det tog inte många minuter innan jag kunde känna de sista spänningsstråkresterna ge sig under mina vana fingrar och det märktes också på Lenas läten, hennes tidigare kvidanden hade nu övergått i njutningsfyllda hummanden. Jag lättade på trycket på mina fingrar och gav henne ännu en ordentlig men ytlig genomgång av hela ryggpartiet ovanför midjan inklusive nacken och överarmarna. Hon spann som en katt och borrade ned ansiktet i madrassen när jag knådade hennes nacke och axlar den här gången.

Sedan var det dags att fortsätta massagen så jag förflyttade mig nedåt och satte mig bredvid hennes ben.

"Och nu fröken, är det dags för resten av BAKsidan att få sig en genomgång." sade jag medan jag tog en ny slatt hudlotion.

"James..." mumlade Lena knappt hörbart. "Kan du inte be mina väninnor att lämna rummet? Det är svårt att slappna av ordentligt när de står och stirrar på mig..."

Jag kunde inte hålla tillbaka ett snabbt flin. Lena var ungefär lika avslappnad som en geleklump i en ugn och litet till så hade hon förmodligen runnit av sängen. Men hade hon sagt det så...

"Ursäkta mina damer, men fröken har uttryckt ett önskemål om att få genomgå sin massage utan åskådare. Skulle ni kunna vara så tillmötesgående...?"

Ett visst knorrande uppstod bland de andra tjejerna, men när jag reste mig upp och kom emot dem med händerna vitkladdiga av hudlotion fann de för gott att dra sig mot dörren. Den sista som lämnade rummet var Gunilla, och hon gav mig en blick och ett flin medan hon skakade menande på huvudet.

"Tack så mycket för ert tillmötesgående, kan ni vara så vänliga att stänga dörren efter er också?"

Gunilla sträckte sig ut drog igen dörren efter sig. En snabb blick talade om för mig att det nyckellösa nyckelhålet i dörren med största säkerhet skulle bli en övermäktig frestelse för tjejerna utanför så därför såg jag mig om efter något att täppa till det med. Det fick bli smokingkavajen som jag med ett inte alltför kladdigt lillfinger lyfte från stolsryggen den hängde på till dörrhandtaget där den mycket effektivt skärmade av varje försök att se in i rummet genom nyckelhålet.

Med diskretionen säkrad återvände jag till sängen och sjönk ned bredvid Lenas ben igen.

"Så, ursäkta avbrottet, fröken. Nu ska jag omgående återuppta mina uppgifter."

Lena mumlade något ohörbart ned i madrassen.

Jag masserade in lotionen i Lenas svank, vidare ned över hennes höfter och de delar av hennes skinkor som spetstrosorna lämnade fria, ovansidan av låren och hennes vader. På vägen ned kände jag igenom hennes muskler och kunde konstatera att det inte fanns tillstymmelse till styvhet i en enda muskler, Lena var så avslappnad man överhuvudtaget kunde vara utan att vara medvetslös.

Jag tillämpade samma teknik på den nedre halvan av baksidan som jag hade gjort på den övre, långsamt och metodiskt arbetade jag från anklarna och uppåt. Jag knådade igenom musklerna utan att ta i alltför mycket eftersom det inte fanns något egentligt behov av det, först vaderna på vardera sidan, sedan baksidan av låren. När jag började närma mig skinkorna hade Lena svårt att ligga still och jag kunde inte låta bli att vara litet småjävlig och massera igenom musklerna på insidan av hennes lår extra noggrannt. Resultatet blev ett antal gurglingar ned i madrassen och att hennes ända började bedriva en liten dans på egen hand.

"Ursäkta mig fröken, men om ni inte ligger still så är det svårt för mig att utföra mitt arbete ordentligt." sade jag med en aning spelad irritation i tonfallet.

Lena vred på huvudet och muttrade:

"Ligga still? Det är ju jäkla lätt att säga..."

"Ni får ursäkta, men mitt uppdrag är att ge er en ordentlig massage, och det tänker jag efter bästa förmåga genomföra. Jag uppskattar ert samarbete så här långt, men skulle uppskatta det än mer om ni som sagt var kunde ligga still så att jag kan massera även era nedre delar ordentligt."

Lena fnittrade till och svarade:

"Jag kan inte rå för det, men jag vet en nedre del som gärna skulle vilja bli ordentligt masserad just nu, James..."

Lena putade och viftade med ändan ännu mer medan hon utmanande tittade på mig. Jag harklade mig och sade med låg röst:

"Ursäkta mig fröken, visserligen har jag tagit mig friheten att förhindra era väninnors insyn, men av diskretionsskäl bör jag kanske påpeka att jag är helt övertygad om att de står och tjuvlyssnar mycket intresserat."

"I så fall kanske vi borde ge dem något betalt för deras möda, James...?"

"Nej fröken. Jag beklagar, men jag har till uppgift att ge er en ordentlig massage. Jag ber er än en gång att underlätta den uppgiften genom att vara tillmötesgående nog att ligga still."

Lena fortasatte titta på mig medan hon på ett mycket intensivt och utmanande sätt vaggade fram och tillbaka, från sida till sida, och runt, runt med sin ända. Jag suckade och sade vädjande:

"Om ni inte vill göra mig den ynnesten att ligga still kommer jag att se mig nödgad att ta till de medel som behövs för att kunna utföra min uppgift, fröken."

"Och vad skulle det vara för medel, James...?"

"Jag kan se mig nödgad att övertyga er om att ni för er egen bekvämlighets skull bör ligga still, fröken."

"Och huuur skulle det gå till, James...?"

"Det finns gamla beprövade metoder som med framgång använts i sammanhang både liknande detta och annars. Ett motspänstigt sto kan till exempel fås samarbetsvilligt med ett ridspö, fröken."

"Men jag är inget sto, James... Även om jag känner mig en aning brunstig..."

"Seså fröken, nu slutar vi med de här dumheterna. Jag ber er en sista gång, var vänlig och ligg still och låt mig slutföra mitt arbete."

Lena svarade inte, bara fortsatte titta utmanande på mig och lät sin ända fortsätta sin dans.

"Nåväl fröken, om det är så ni vill ha det..."

Jag reste mig upp från sängen med en tung, spelad suck. Om jag bara mindes rätt nu så...

Den första garderoben jag öppnade var en miss, där hängde bara en massa klänningar, kjolar, toppar, koftor och en morgonrock. I den andra garderoben fann jag dock vad jag sökte, där hängde Gunillas jackor, kappor och ridkläder, och på golvet fanns hennes ridhjälm och ridstövlar. Och ur skaftet på den ena stöveln stack två stycken ridspön upp, det ena ett kort spö med en bred läderkläpp, det andra ett långt, smalt spö med en kort, knutad snärt i toppen. Jag grep det senare spöet, dels därför att det var snärtigare och elakare, dels därför att det var tystare.

Jag stängde garderobsdörren och vände mig om mot Lena. Hon hade inte kunnat se vad jag gjorde eftersom garderoben låg precis rakt bakom henne men när jag kom upp bredvid henne stirrade hon fascinerat på ridspöt i min hand.

"Nå fröken, kommer ni att göra mig till viljes och ligga still nu?"

Lena lät blicken vandra mellan mitt ansikte och ridspöt i min hand medan jag satte mig bredvid henne på sängen klatschade prövande med spöet i luften så att ett vinande hördes. Hon tittade på mig och verkade försöka utröna om jag verkligen skulle kunna genomföra mitt hot. Jag sänkte spöet och lät det vila tvärs över hennes skinkor.

"Jag kan ju inte lova något..." sade Lena spjuveraktigt och vickade litet på ändan under ridspöet. Hon ville tydligen löpa linan ut.

Vinandet och rappet kom så snabbt att hon inte ens fattade vad som hände. Hon pep till och spärrade upp ögonen. Jag tog inte i överdrivet hårt, men tillräckligt för att det skulle svida till när spöet landade tvärs över hennes ostyriga skinkor.

"Jag skulle uppskatta mycket om fröken ville göra mig ynnesten att svara ett klart ja eller nej. Om ni svarar ja kan jag fullfölja mitt uppdrag att massera er. Om ni svarar nej kommer jag att se mig nödsakad att ge er sex rapp till med spöet och sedan fråga igen."

Lena tvivlade knappast längre på att jag var kapabel att genomföra någon av de utlovade behandlingarna, ändå tvekade hon. Jag lät ridspöet sakta rulla upp och ner över hennes skinkor.

"Men James..." började hon lågt.

Rappet landade något hårdare än det första och nu precis i vecket mellan skinkorna och låren, där det svider som värst.

"Ja eller nej, om jag får be, fröken." sade jag bestämt.

Hon tittade på mig, och hennes blick blev trotsig. Hon började vicka på ändan igen. Jag var litet osäker om det var av svedan eller för att provocera.

"Nej James, jag kan inte lova att ligga still!"

"I så fall beklagar jag, fröken. Det här kommer att göra mig mer ont än er."

Jag höjde spöet och Lena begravde ansiktet i madrassen.

Rappen var inte överdrivet hårda, och hennes trosor dämpade dem en del, men de bör ändå ha svidit en del. Det första rappet fick henne bara att rycka till litet i den dans hennes skinkor redan beskrev. Det andra rappet resulterade i ett halvkvävt pip nedifrån madrassen och hennes skinkor tappade rytmen. Det tredje rappet resulterade i ännu ett halvkvävt pip och fick henne stilla. Men istället för att knipa med skinkorna och pressa ned ändan så putade hon med dem utmanande. Det fjärde rappet var litet hårdare än de föregående som ett svar på hennes utmaning men hon var tyst och ryckte bara till litet. Det femte och sjätte rappen var lika hårda men kom i snabb följd. Hon ryckte till och pep ganska högt nere i madrassen.

"Nå fröken...?"

Hon vred på huvudet och tittade på mig. Hennes hår var rufsigt och hennes ansikte rött.

"Nej, James!"

Hennes blick var låst vid min och jag försökte förstå vad som drev henne. I hennes blick fanns trots, men inte sammanbitenhet, hennes ögon glänste, men det var inga tårar. Rappen hade lämnat rodnade strimmor på hennes skinkor och ovandelen av låren, men de skulle sannolikt blekna efter bara några minuter. Jag hade en misstanke om vad som drev henne, men jag ville inte driva henne för långt, det här var trots allt inget jag hade planerat, och jag ville inte förstöra stämningen genom att göra det till någon prestigekamp.

"Nåväl fröken. Jag är beredd att göra mitt bästa av trots att det skulle underlättas av om ni ville vara aningen mer samarbetsvillig. Men om ni önskar er sex rapp till så ser jag det naturligtvis som min plikt att utdela dem. Men bara om ni ber uttryckligt om dem. Och de blir ordentliga den här gången!"

Hon tittade häpet på mig. Jag visste redan att jag hade gissat rätt och hon visste att hon var genomskådad. Ett okynnigt leende lekte på hennes läppar när hon svarade med låg röst:

"OK James. Ge mig sex ordentliga till då. Och jag lovar att försöka ligga still sedan. Om du inte jävlas för mycket..."

När det första rappet ven nedåt hade hon begravt ansiktet i madrassen igen, men hon putade duktigt med skinkorna. Jag höll inte igen den här gången, och hon hoppade ordentligt när spöet landade. Men hon fortsatte puta med skinkorna. Det andra rappet hade samma effekt plus ett kvidande nedifrån madrassen. Det tredje och fjärde rappet kom i mycket tät följd och fick henne att kuta och vrida på huvudet för att snappa efter luft. Jag väntade medan hon samlade sig men när hon åter begravde ansiktet i madrassen och putade upp med skinkorna lät jag det femte rappet landa med rejäl kraft. Hon kved högt och kutade, men samlade sig snabbt och putade med skinkorna igen. Jag lät henne vänta på det avslutande rappet, sänkte ridspöet och lät snärten dansa över hennes skinkor, lyfte det och såg henne spänna sig, sänkte det igen och fortsatte leka. När jag upprepat det några gånger orkade hon inte spänna sig längre, då lät jag det avslutande rappet landa, betydligt hårdare än något av det tidigare. Hennes skrik kvävdes ganska effektivt av madrassen medan hon kastade sig fram och tillbaka så långt bojorna och repen lät henne. På hennes skinkor syntes nu fem klarröda, lätt upphöjda strimmor, och en sjätte som drog mer åt det violetta hållet och nästan synligt växte till en smal valk.

Efter nästan en halvminuts kastande började hon lugna ned sig och hon vred på huvudet och tittade upp på mig. Hennes ögon var röda och kinderna våta, men hon log.

"Tack James... Tack!"

"Om fröken ursäktar så tror jag att det är dags att fortsätta med massagen, annars befarar jag att era väninnor börjar bli otåliga snart. Jag fick intrycket att de även hade andra planer för er under dagen och kvällen..."

"Andra planer...? De kan ta sina andra planer och... Men du har rätt James, fortsätt som planerat!"

Jag tog litet mer hudlotion och började massera in hennes ben med. Musklerna var litet spända nu, och hon darrade litet, men redan efter att jag hade masserat in hudlotionen ett första varv började hon slappna av igen. Jag arbetade igenom hennes vader och baksidan av låren ganska snabbt den här gången, och var inte överdrivet noggrann med insidan av låren heller... När jag kom upp till hennes skinkor och höfter kved hon till:

"Ooohh... Försiktigt, James! Inte riktigt så hårt..."

Jag struntade i hennes förmaningar och tog vardera handen full med hennes hull. Utan något större förbarmande knådade jag det och lät fingrarna gräva sig in i det, jag kunde känna valkarna efter rappen tydligt mot mina handflator. Hon pep och kved och började kasta sig först men slappnade snart flämtande av igen.

"Mmmm, James... Nu vet jag vad de menar med uttrycket Hurts so good..."

Jag log brett och fortsatte knåda en liten stund till innan jag fortsatte att något mer professionellt arbeta mig upp längs hennes rygg. När jag nådde upp till hennes axlar och nacke var jag inte säker på om hon var vid medvetande längre, men ett och annat djupt och tyst kurrande antydde att hon inte var helt borta från världen åtminstone. Jag masserade vidare ut över överarmarna och arbetade mig sedan tillbaka in, ned längs ryggen igen, och ut över hennes skinkor och höfter. Hon hisnade litet när jag arbetade över de röda och den vid det här laget mörkvioletta valken men låg still och när jag kom vidare ned över låren var hon fortfarande slapp som en trasdocka.

När jag hade arbetat över vaderna ända ned till ankeln på vardera benet igen ansåg jag att det fick räcka. Klockan var nästan halv fyra, den överrenskomna deadlinen för när Lena skulle vara fit for fight igen var fyra, och jag kunde höra en del tisslande och tasslande från andra sidan den stängda dörren. Jag avslutade massagen med en snärtig dask med handflatan på vardera skinkan vilket fick Lena att studsa så högt repen och bojorna lät henne.

"Seså, min sköna fröken, nu är det slut på det roliga. Det är dags för mig att överlämna er i era väninnors ömma händer igen."

"Jag vet mer än deras händer som skulle vara ömma om jag fick chansen att återgälda dem för det här, James. Ouch..."

Lena låg still medan jag låste upp låsen till hennes bojor och trots att hon hade legat still i nästan samma position så länge så kunde hon röra armarna nästan obehindrat. Hon suckade av lättnad och rullade över i ryggläge bara för att efter en hög flämtning snabbt rulla över på sida.

"Aaajj! Du gör verkligen dina jobb ordentligt, va, James?" flämtade hon lågt medan hon mycket försiktigt kände över sina strimmiga skinkor.

"Jag sätter en ära i att alltid göra mitt bästa, fröken, och jag har till min glädje fått intrycket av att det ofta är till någorlunda belåtenhet."

"Jo, James, jag är nog ganska belåten. Eller något... Det är nästan så jag önskar att jag hade stött på dig innan jag stötte ihop med min käre fästman."

"Fröken är alltför vänlig och smickrande. Men jag är mycket glad om mina tjänster var... tillfredsställande."

Hon skrattade till innan hon svarade

"Tillfredsställande är inte riktigt uttrycket jag skulle välja, James. Frustrerande beskriver åtminstone en del av dem betydligt bättre..."

"Jag beklagar om jag i så fall var förhindrad att tillfredställa fröken helt och fullt. Men om ni ursäktar tror jag att det är bäst att få er presentabel nu för eftermiddagens och kvällens fortsatta förnöjelser. Inte så att ni är till er nackdel på något sätt nu heller, fröken, men jag befarar att en del skulle kunna uppfatta er nuvarande uppenbarelse som något... okonventionell."

Lena började gapskratta.

"Ditt sätt att uttrycka dig är obetalbart, James... Du kan till och med beskriva en oanständig katastrofzon som något smickrande! Men du har rätt, det är bäst att vi försöker få rätsida på det."

"Jag skulle nog föreslå att vi började med en dusch för att komma till rätta med en del... eh..." började jag.

"Jag är genomsvettig, kladdig och jag stinker, James! Jo, jag vet! En dusch skulle sitta utmärkt! Ingår det i butlerns tjänster att skrubba mig på ryggen?" Hon fyrade av ett otroligt inställsamt leende mot mig.

"Jo fröken, det kan nog tänkas ingå." svarade jag. "Ett ögonblick så ska jag bara ordna..."

Jag öppnade ena garderobsdörren och fixade fram den vita morgonrocken jag uppmärksammat vid min tidigare tur där inne och i samma vända förpassade jag ridspöet tillbaka till sin stövel i samma garderob. Jag höll upp morgonrocken och Lena gled behagfullt i den men brydde sig inte om att dra ihop den och knyta skärpet. Kombinationen av hennes vita spetsunderkläder och den öppna morgonrocken var på något sätt nästan oanständigare än bara underkläderna men jag hade annat att tänka på nu. I en och samma rörelse grep jag smokingkavajen som hängde på dörrhandtaget och öppnade dörren. Tjejen i skinnkjol och ytterligare en av väninnorna föll huvudstupa in i rummet när dörren de stött sina öron mot plötsligt försvann inåt medan de andra som stod strax bakom såg myyycket ertappade ut. Precis vad jag hade räknat med och Lena började fnittra smått hysteriskt.

"Ursäkta mig mina damer, men vi skulle vilja ha en fri passage till badrummet om det går för sig?" sade jag medan jag makade tjejen i skinnkjolen åt sidan med foten och banade väg för Lena genom den lilla folksamlingen utanför. De bara stirrade och gapade när hon seglade förbi dem med högburet huvud och i en fladdrande morgonrock för att försvinna in genom badrumsdörren som jag höll upp åt henne. Jag försvann in efter henne och stängde dörren efter oss innan de andras blickar hann bränna hål i min ryggtavla.

Lena gled ur morgonrocken och sparkade av sig sandaletterna hon hade haft på sig hela tiden så snart hon kommit in i badrummet och utan minsta blygsel eller tvekan tog hon av sig trosorna och BHn som om hon aldrig gjort annat än att strippa inför vilt främmande karlar.

"Gud, jag behöver verkligen den där duschen nu!" stönade hon. "Och de där trosorna vill jag inte ens se igen innan de är sanerade!"

Jag var faktiskt en aning perplex över att plötsligt stå inne i ett trångt badrum med en helnaken kvinna som jag aldrig träffat förr, så det var nästan välkommet att låta blicken fästa på något annat än hennes kropp ett ögonblick. De omnämnda trosorna låg i en hög på golvet och när jag tittade på dem kunde jag bara konstatera att de inte var direkt fuktiga. Hela det invändiga skrevet på dem glänste av klar, slemmig vätska. Jo, jag hade gissat rätt om Lena!

Lena hade redan klivit i badkaret och tittade uppfordrande på mig.

"Nå, James?"

Hon var snygg! Hennes solbränna bar spår av en betydligt mindre bikini än vad BHn och trosorna hon just skalat av sig hade dolt, hennes kropp var verkligen vältrimmad och hennes bröst var knappast mer än B-kupa men deras fasthet och hennes hållning fick dem att se större ut.

Jag tvekade ett ögonblick men beslöt mig sedan för hur jag skulle gå till väga. Jag hängde upp smokingkavajen, som hade följt med av bara farten, på en krok så högt upp och långt borta från badkaret som möjligt. Cumberbandet och flugan fick göra den sällskap och sedan skalade jag av mig skjortan och hängde upp den där också. Jag var nog nästan lika svettig och klibbig som Lena, men det var inte rätt tillfälle att göra henne sällskap i duschen. Dels var det kort om tid, dels ville jag inte riskera att någon ...olycka... som kunde ge besk eftersmak skulle inträffa. Hon var bokad, vilket hon i och för sig snudd på verkade ha ångrat själv, men jag var bara en människa och var inte intresserad av att pröva vilken brist på motståndskraft mot frestelser jag hade.

"Vill fröken vara så vänlig att ställa sig på knä?" bad jag.

Lena tittade på mig med ett fräckt leende medan hon sänkte sig ned och svarade:

"Jo, jag kan tänka mig att du gillar tjejer i den positionen, va?"

Jag valde att inte svara utan grep istället duschmunstycket och skruvade på vatten. Det tog en stunds mixtrande innan jag hade fått en temperatur och en stråle som jag var nöjd med, men då riktade jag den mot Lena strax nedanför hennes haka. Hon hisnade till ett ögonblick men slappnade sedan av under den varma strålen och jag lät strålen vandra över hennes kropp, upp över axlarna och ned över ryggen, tillbaka runt hennes höft och ned över låren.

Lena sneglade upp på mig och sade:

"Det är bäst du tar mitt hår först, James, det är nästan värst och behöver verkligen en omgång! Du kan använda Wash-and-Go:t som står där. Det är samma som jag själv använder normalt."

Jag insåg att hon hade rätt om håret. Egentligen hade jag tänkt försöka undvika att blöta ner hennes hår, men det var verkligen en tovig härva som behövde åtgärdas. Jag lät duschen spela över hennes huvud en stund innan jag fäste upp den med strålen riktad ned i badkarets fotände eftersom jaj med tanke på hur besvärlig den varit att ställa in inte ville stänga av den. Sedan tog jag en rejäl slatt "shampoo and conditioner" i handen och skred till verket.

Jag hade knappt hunnit massera in shampot Lenas hår innan hon förvandlades till en lealös docka vars huvud följde med varje handrörelse jag gjorde medan hon hummade lågt och njutningsfyllt hela tiden. Jag masserade in shampot ordentligt ända ned i hårbotten, och lät fingrarna glida genom de skummande slingorna gång på gång för att reda ut tovorna. När jag tyckte att det började bli rätsida på det och sträckte mig efter duschen viskade Lena:

"Nej snälla, en stund till bara. Det är så skönt. Du har så härliga fingrar, du vet precis hur du ska knåda..."

Klockan tickade, men vad f-n, hennes väninnor fick hålla sig en stund till. Jag fortsatte massera hennes hårbotten och karda hennes hår med fingrarna men efter några minuter grep jag trots hennes tysta protester duschmunstycket och började skölja ur håret.

Sedan var det dags för resten. Jag fick syn på en duschvante som hängde på en krok och grep den, det var typen med en mjuk frotté-sida och en strävare sida av något slags naturfibrer. Jag trädde på den på handen och tog en stor slatt flytande tvål från en dispenser på den mjuka sidan innan jag började tvåla in Lena.

Jag började uppe vid halsen och arbetade mig sedan nedåt, ner över hennes bringa och ut över axlarna. Sedan ned över hennes rygg och upp längs hennes sidor. Hon hummade och njöt med slutna ögon. Jag tvekade ett ögonblick innan jag gav mig på hennes bröst, men beslöt sedan att det var lika bra att göra ett ordentligt jobb. Snabbt och utan onödigt tafsande tvålade jag in dem innan jag fortsatte ned över hennes mage vidare över hennes lårovansidor.

"Ursäkta mig fröken, men jag skulle behöva ha tillgång till de andra delarna av er anatomi om jag ska kunna göra ett ordentligt jobb med er ...rengöring." Jag hade varit på vippen att säga sanering först. "Kan ni vara så vänlig att resa er upp?"

Under missbelåtna grymtningar tog hon sig upp på fötter. Jag fortsatte intvålningen på baksidan av hennes lår och vidare ned över hennes vader och fram över skenbenen.

"Får jag be om er vänstra fot?" bad jag.

Hon lyfte den lydigt och svarade:

"Bara en sak, jag är kittliiiIIIIHHHHH!!!!!!"

Hon skrek till och började fäkta när jag grep om hennes fot med den tvåliga duschvanten. Hon famlade vilt efter något för att få stöd och återfå balansen och fick naturligtvis tag på ...mig! Plötsligt hade jag ett stycke hysteriskt fnittrande, mycket tvålig och helnaken kvinna hängande runt halsen.

"Urgh! Ursäkta mig fröken, men kan ni vara så vänlig att släppa mig! Jag kommer inte åt att göra mitt ...jobb."

Min balans var inte den allra bästa där jag stod framåtlutad över badkaret, och att då få en i och för sig vältrimmad men ändå långt ifrån viktlös kvinnokropp hängd runt halsen hjälpte inte särskilt mycket så jag famlade vilt efter stöd medan jag började ta överbalansen, men det enda jag hittade var Lena, och hon var ett sämre stöd än inget alls. Jag var helt övertygad om att jag skulle stå på öronen i badkaret när fallet plötsligt bröts med en massiv duns och i nästa ögonblick slets min trumhinna i småbitar.

Lena hade fallit handlöst tillbaka ned i badkaret och dragit mig med sig men fallet hade naturligtvis hejdats så småningom. Av Lenas bak! Efter uppvaktningen med ridspöt var den lindrigt sagt en aning öm och följaktligen skrek Lena högt och gällt när den med full kraft fick stifta bekantskap med badkarsbotten. Och naturligtvis, eftersom hon hängde runt min hals, befann sig mitt öra mitt framför hennes mun. Det ringde i öronen på mig och jag märkte knappt hur dörren slets upp men ett uppbragt rop lyckades tränga igenom ringningarna:

"Vad hände?!? Hur gick det?!?" Jag kände igen Gunillas röst, hon lät någonstans mitt emellan orolig och hejdlöst road.

Lena hade släppt sitt grepp om min hals för att ta hand om sin ömmande bak, så jag kunde med viss möda ta mig upp i stående. Jag insåg först nu att jag hade landat med mellangärdet mot badkarskanten och bara kunde andas i korta, flämtande stötar efter den solar plexus-smällen.

"Bah-rah ett-h smärh-eh missh-ödh-eh." hickade jag. "Någh-onh skullh-eh promp-ht hopph-ah ih badh-karh-et-h..."

Jag hade lyckats vända på mig och såg Gunillas undrande och oroliga blick. Hon tittade begrundande i flera sekunder och sedan började hon gapskratta. Trots mina ringande öron och mitt värkande, förlamade mellangärde insåg jag att synen måste vara rätt dråplig. Lena satt, eller rättare sagt kämpade smått desperat för att ta sig upp från sittande, med händerna i ett krampaktigt tag om sina skinkor i badkaret, och jag själv, den propre butlern, stod halvt avklädd och nästan dubbelvikt, därtill tvålig som efter en skumbrottning, och hickade fram något lugnande men smått obegripligt. Jag stämde in i skrattet ungefär samtidigt med att de andra fyra, först undrande, ansiktena runt Gunilla sprack upp i breda skratt.

Gunilla lyckades avbryta sig i skrattsalvorna och pressa fram:

"Om ni leker litet mindre och blev färdiga någon gång så vore det bra. Vi hade hoppats hinna med litet mer idag också..."

Jag försökte sträcka på mig, vilket inte var så lätt med ett krampat mellangärde, och försökte svara så avspänt som möjligt:

"Nah-turh-ligh-tvis-h, minh-ah damh-erh. Det-h skah bli-h."

När jag hörde hur det lät vek jag mig dubbel igen, av skratt den här gången. Till och med Lena bakom mig lyckades slita sig från sin självömkan över sina skinkor och skrattade med. Jag hörde Gunilla flämta fram mellan skrattsalvorna:

"Kom flickor, det är bäst att vi låter grevinnan och betjänten sköta det här själva."

Jag var knappt medveten om att dörren stängdes igen och det tog säkert Lena och mig fem minuter bara för att samla ihop oss så pass att vi kunde sluta skratta. Jag kunde konstatera att även om det pep litet i öronen på mig fortfarande så hade hon nog inte lyckats spräcka min trumhinna trots allt. Och mellangärdet värkte, men jag kunde i alla fall andas normalt igen. Till sist lyckades jag också få upp Lena i stående igen och under undertryckt fnitter lyckades jag börja skölja av henne tvålen. Jag struntade blankt i att hennes ena fot inte var ordentligt rengjord och till slut var hon befriad från tvållöddret, men hon fnissade hysteriskt och pekade på mig:

"Du behöver också duscha av dig tror jag..."

Jo, jag skulle också ha behövt duscha av mig, både tvållödder och svett, men det fick vänta.

"Och du, du glömde den viktigaste och värsta biten på mig..." fnissade hon. "Ge mig duschen!"

Hon förde upp duschmunstycket mellan sina ben och började frenetiskt spola sina ädlare delar men jag tittade bara på trött och orkade inte ens reagera på vad som egentligen borde ha varit en väldigt upphetsande syn. Innan jag hann reagera hade hon plötsligt vänt munstycket mot mig.

"Och nu är det din tur!" skrattade hon.

Jag reagerade blixtsnabbt och innan jag knappt hunnit bli blöt, eller i alla fall inte blötare än jag redan var, hade jag vridit duschmunstycket ur händerna på henne. Jag hade ingen lust att bli duschad med kläderna på, framförallt inte med ett par kemtvättskrävande smokingbyxor som på något outgrundligt sätt verkade ha klarat sig undan skumbrottningen helt. Snabbt drog jag av varmvattnet och vred upp kallvattnet på max. Det tog ett par sekunder innan det fick effekt på duschstrålen men sedan tjöt Lena igen och fäktade vilt omkring sig. Jag fortsatte att spola tills hon till slut bara satt och pep i ett hörn av badkaret, då först stängde jag av vattnet. Av någon anledning var jag inte särskilt förvånad av att dörren till badrummet inte hade slitits upp igen trots Lenas hjärtskärande tjut.

Jag grep en av Gunillas handdukar och torkade snabbt av mig själv det värsta innan jag tog ett stort frottébadlakan och svepte in Lena i det. Hon huttrade och skakade, men verkade snabbt bli varm igen när jag lyfte upp henne ur badkaret och gnuggade henne intensivt med frottén. Snart stod hon bara och hummade njutningsfyllt igen, utom när jag gnuggade hennes skinkor, kanske litet onödigt hårt, då pep och flämtade hon till några ögonblick.

Till slut ansåg jag henne vara så torr hon kunde bli, undantaget håret som fortfarande var litet fuktrufsigt. Hon stod där, insvept i badlakanet och tittade begrundande upp på mig.

"Du, vad heter du egentligen?" frågade hon till sist.

"James, fröken." svarade jag med ett leende.

"Nej, allvarligt, jag vill veta." insisterade hon.

"Hmmm... Uppriktigt sagt så tror jag att det är bäst att det får förbli James. Mina plikter här idag är snart över, och det är lika bra att du bara minns 'The Bondage Butler' och inget annat."

Hon fortsatte titta på mig och jag tittade lugnt tillbaka även om jag var allt annat än lugn invärtes. Den här dagen hade blivit betydligt mer, och på mer än ett plan, än jag hade förväntat mig och planerat för. Jag kände att hon upplevde något liknande men också att hon genomskådade min fasad och svor litet för mig själv. Lena var en härlig tjej, och jag kunde hålla med om att det hade varit trevligt om jag träffat henne innan hennes blivande make gjorde det.

Jag menade inte att försöka stirra ut henne, men jag visste inte riktigt vad jag skulle göra och till slut slog hon dock undan sitt blick med ett litet generat leende.

"OK. James... Tror du att du skulle kunna hjälpa mig att bli klar nu?"

"Självklart fröken. Vad kan jag stå till tjänst med?"

Det gick ganska snabbt att borsta ut hennes hår och en ny makeup grejade hon själv med van hand. Det var tydligen inte bara vad gällde shampo som hon och Gunilla hade samma smak eftersom hon kommenterade att det fanns både samma sorts mascara, ögonskugga, rouge och läppstift som hon själv brukade använda. Egentligen inte så konstigt med tanke på att både hon och Gunilla hade ungefär samma färger i övrigt. Eftersom jag ändå inte kunde hjälpa henne med makeupen passade jag på att klä upp mig till ett något proprare skick igen under tiden.

"Åh James, kan du hämta min klänning och krona, tack." kvittrade hon när hon sett mig rätta till flugan i spegeln bakom henne.

"Självklart fröken" svarade jag.

När jag öppnade badrumsdörren stod faktiskt inte hela skocken med tjejer utanför dörren och tjuvlyssnade utan de satt ute i vardagsrummet och pratade tyst och viskande. Jag svepte ut i sovrummet och hämtade klänningen som hängde kvar över stolsryggen, och den förgyllda plastkronan som också hade blivit liggande där. På väg tillbaka till badrummet hörde jag tjejen i skinnkjolen ropa:

"Har ni lekt färdigt snart?"

"Strax, mina damer." svarade jag när jag gled in i badrummet igen.

Lena var färdig med makeupen när jag kom tillbaka och höll precis på att rätta till BHn. Hon suckade:

"Jag får tydligen vara utan trosor resten av dagen, för de där vägrar jag ta på mig igen!" sade hon och petade till det nedsolkade paret på golvet med foten.

Jag insåg dilemmat eftersom hon och Gunilla hade så olika figur att Gunillas trosor knappast skulle passa henne.

"Jag beklagar, fröken." svarade jag. "Om ni önskar kan jag gå ut och köpa ett par..."

"Så här dags en lördagseftermiddag?!? Glöm det James, affärerna har stängt redan."

Jag insåg att hon hade rätt, klockan var litet över halv fem och de jourbutiker som fanns i närheten hade knappast trosor i sortimentet. Jag kunde inte göra så mycket åt det så i stället höll jag upp klänningen åt henne. Hon klev i den, och jag hjälpte henne att dra upp den innan jag började häkta ihop hyskorna bak i ryggen på den. När jag var färdig och rättade till den litet i midjan grep Lena plötsligt tag i mina händer och drog dem framåt, runt hennes midja. Hon höll dem där, vred sig upp mot mig och viskade:

"Jag önskar faktiskt att saker hade varit annorlunda. Du har gjort den här möhippan till något jag aldrig kommer att glömma. Resten av kvällen kommer att kännas väldigt lam utan dig. Men jag älskar min fästman. Annars hade jag gladeligen kidnappat dig." Hon skrattade till. "Eller kanske snarare låtit mig kidnappas av dig. Tack! ...James!" Hon sträckte sig upp och gav mig en lätt kyss på ena kinden. Den skickade en ilning genom hela min kropp.

Snabbt gled hon ur mitt grepp, vände sig om mot mig och pekade mot golvet.

"Kan du vara vänlig att hjälpa mig med skorna, James?"

Av någon anledning tvekade jag ett ögonblick men sedan böjde jag mig ned och ställde dem i ordning åt henne. Hon stack ner fötterna i dem, och jag rättade till remmarna så att de satt som de skulle. Sedan reste jag mig upp, tog kronan och höll upp den, och hon gled in under den så att jag försiktigt kunde sätta den på plats på hennes huvud.

"Tack James! För allt... Du... Äh!"

Jag hörde hennes röst vika en aning och när hon tittade på mig glänste det litet i hennes ögon. Men sedan vände hon ryggen mot mig, sträckte på sig och tog ett djupt men litet skälvande andetag.

"On with the show!" utbrast hon tyst och lyckades nästan låta glättig.

Hon öppnade badrumsdörrem och skred ut. Jag blev stående kvar och följde henne med blicken medan hennes väninnor i vardagsrummet vände sig mot henne och en av dem utbrast:

"Det var verkligen på tiden! Vi har undrat vad ni haft för er där inne i badrummet... Men nu måste vi iväg!"

Tjejgänget drog sig mot dörren, men Gunilla hejdade dem.

"Ett ögonblick! Vi måste ju behålla vissa hemligheter..."

Hon drog fram scarfen som Lena hade haft som ögonbindel när hon hade kommit och band den snabbt för Lenas ögon igen. Sedan drog de stojande ut genom dörren... Gunilla släpade efter litet grand och tog ett steg mot badrummet där jag fortfarande stod.

"Tack så mycket för all hjälp! Du var strålande! Låt grejerna ligga, jag röjer upp när jag kommer hem. Eller i morgon. Eller något..."

Hon tvekade litet men tillade så:

"Du, jag vet inte exakt vad som hände, men det verkade inte vara helt enligt vår planering. Om jag får reda på några övertramp så kommer jag att skinnflå dig..."

"Ingen fara." smålog jag. "Du borde veta att en butler alltid är den perfekte gentlemannen... Även The Bondage Butler..."

Hon tittade långt efter mig medan hon försvann ut genom dörren efter de andra och stängde den efter sig.

Epilog 1:

Jag lämnade sakerna som Gunilla sade eftersom jag inte var riktigt i form för någon storsanering, jag plockade bara ihop och packade ned mina egna saker innan jag försvann hemåt. När jag kom hem tappade jag upp ett hett bad, skalade av mig smokingen, plockade fram litet gott att äta och dricka, litet lättsam läsning och satte på litet bra musik innan jag sjönk ned i det ljuvliga badet. Jag behövde det! Mina axlar och rygg var litet stela efter en väldigt stram hållning hela dagen, men det lättade snart i det heta vattnet. Mellangärdet värkte fortfarande litet, men inte allvarligt. Jag låg och slappnade av och njöt större delen av kvällen i badet.

Förmiddagen därpå ringde telefonen. Det var Gunilla. Hon började med att än en gång tacka för mina insatser dagen innan.

"Du måste ha gjort ett väldigt djupt intryck på Lena. Hon babblade om dig nästan hela kvällen. Särskilt när hon blivit litet tankad. Och vi stack och badade bastu sedan. Hennes bak måste ha fått sig en rejäl törn när hon ramlade i badkaret, med tanke på hur den såg ut..."

Gunilla gjorde en lång konstpaus. Jag väntade på fortsättningen.

"Jag trodde faktiskt att ni bara fejkade för publiken utanför där inne i sovrummet. Jag var till och med helt övertygad om det eftersom Lena alltid förklarat allt utom vaniljsex vara perverst och vedervärdigt och hon inte vrålade bloody murder medan du höll på! Några av de andra ville storma sovrummet för att rädda henne, men jag lugnade dem med att ni bara drev med oss! Men jag borde ha vetat bättre än så med dig! Hur fan beter du dig egentligen??? Du lyckas ju fördärva varenda stackars oskuld och vaniljare du springer på!!!"

"Vem sade att vi inte fejkade...?" undrade jag. "Lena kanske landade på duschslangen i badrummet..."

"Säääkert!" utbrast Gunilla med rösten drypande av ironi. "Enda anledningen till att jag avstår från att skinnflå dig var att Lena tydligen hade sjuhelvetes trevligt. Dessutom hittade jag ett par mycket slemmiga trosor som inte var mina i badrummet i morse... Jag hoppas bara för allas skull att det där 'duschslangsavtrycket' bleknar tills hennes fästman kommer hem nästa vecka!"

Epilog 2:

Telefonen ringde. Jag svarade och hörde Gunillas välbekanta röst, men med ett mycket konstigt tonfall.

"Någon, vi nämner inga namn, men du var en viktig del av hennes möhippa, har tydligen snackat en massa. Du har fått ett visst rykte på stan kan man säga. Eller kanske inte du, men The Bondage Butler. Någon tror att jag kanske känner honom och skulle hemskt gärna vilja komma i kontakt med honom angående en födelsedagsfest. Närmare bestämt födelsedagsbarnet självt. Det gällde visst en presentinslagning. Hon är ung, snygg, oskyldig och inte känd i mina kretsar. Känner jag The Bondage Butler...? För dig vete f-n om jag känner längre...!"