Spännande bur

BDSM-scen av Magnuz Binder.

Ännu en svettdroppe formades i hennes panna, rullade långsamt och ryckigt ned till hennes näsrot, fortsatte längs hennes näsrygg till nästippen, där den blev hängande några sekunder innan den föll och förenade sig med de otaliga svettdroppar som redan bildat ett tunt, halt skick på underlaget. Droppen efterlämnade ett desperat behov av att klia näsan, men det fanns absolut inget hon kunde göra åt det eftersom hennes händer hölls i ett stadigt grepp bakom hennes rygg av ett par polisbojor som i sin tur var kedjade till ett par likadana polisbojor runt hennes fotleder. Kedjan var så kort att den tvingade henne att svanka så mycket hon kunde och gjorde det omöjligt för henne att låta överkroppen sjunka ned till vila mot låren i hennes knästående ställning om hon inte ville att kanterna på bojorna skulle bita in smärtsamt hårt i hennes hand- och fotleder. För att inte låta huvudet beröra burtaket blev hon därtill tvungen att böja sin nacke så mycket framåt det bara gick.

Vid det här laget skrek hennes knän och fotovansidor av smärta av att bära hennes tyngd på den hårda metallbrickan, och musklerna i hennes lår, rygg och nacke brann av den obekväma, ansträngande ställning hon tvingades bibehålla. Även axlarna värkte av ansträngning, liksom hennes käkleder av att tvingas isär så vitt av den jättelika bollmunkavlen i hennes mun. Dessutom kämpade hon för att förtränga ett plågsamt sendrag i ena fotsulan som hon dragits med sedan föregående orgasm. Den ursprungligen skarpa smärtan i hennes bröstvårtor, hårt omlindade med ståltråd, var just nu nere i en dov, bultande men uthärdlig värk, men hon visste att det var ett tillfälligt stadium. Känslan mellan hennes ben var något helt annat. De två äggvibratorerna som arbetade där, den ena djupt instoppad i hennes slida, den andra tätt pressad mot hennes klitoris av hennes yttre, rakade, hoptejpade blygdläppar var i sina värre stunder smärtsamt irriterande, i sina bättre stunder olidligt stimulerande. Just nu höll de på att övergå från det förra till det senare stadiet medan hon sakta började klättra mot ännu en katastrofal orgasm.

Hon kved bakom munkavlen och ansträngde sig för att hålla sig stilla inne i sin lilla metallbur. Försöken att hålla tillbaka orgasmen hade hon redan lärt sig var meningslösa, men smått panikartat försökte hon ändå tänka bort sin stigande upphetsning. Hon visste inte hur lång tid hon hade tillbringat i buren, men hon hade redan tvingats till tre orgasmer, var och en av dem med nästan identiska, plågsamma resultat. Medan hon började den slutliga klättringen mot sin fjärde orgasm kämpade hon desperat för att behålla kontrollen över sin förrädiska kropp. Hon hjälptes i sina ansträngningar av den subtila påminnelse hon fick av fjunen i sin nacke och på knänas utsidor som pirrande stod nästan rakt ut i spänningsfältet mellan hennes kropp och burgallret.

Spänningsfältet genererades genom den TENS-enhet (transkutan elektrisk nervstimulering) som han hade lämnat framför buren, mitt framför hennes ögon så att hon hade sett när han hade dragit upp intensiteten, pulstågslängden och pulsfrekvensen till max. Apparatens ena pol var kopplad till burgallret medan den andra polen var kopplad till metallbrickan hon knästod på i burens botten, effektivt isolerad från gallret av det liggunderlag han hade skurit till och lagt mellan gallerbottnen och brickan. Ingen ström flöt mellan de två polerna om inte något kortslöt gallret och brickan genom att samtidigt vara i kontakt med båda, och det var det hon desperat kämpade för att hindra sin kropp att göra. Som krona på verket i arrangemanget hade han dessutom anslutit elkablar med krokodilklämmor vid metallbrickan. Tre stycken, av vilka två i andra änden var fästa vid vardera ståltrådslindningen runt hennes bröstvårtor och den tredje försvann in mellan hennes hoptejpade blygdläppar.

Precis som tidigare var alla hennes försök att hålla emot verkningslösa och orgasmen träffade ännu en gång hennes kropp som ett mjukt släggslag. Vågorna vällde hänsynslöst ut från hennes underliv, fick hennes kropp att rycka spastiskt och berövade henne den livsviktiga muskelkontrollen. Hennes rygg kröktes och hals sträcktes så att hennes axlar och nacke slog hårt i gallertaket vilket omedelbart "belönade" henne med en ström av elektriska pulser genom hennes kropp när strömkretsen slöts. Lustigt nog kändes det mest i hennes axlar, mindre i hennes väl uppkopplade bröstvårtor och minst mellan hennes ben. Hon önskade nästan omedvetet att det hade varit tvärtom för även om pirrandet i hennes hårt bundna bröstvårtor ändå var smärtsamt skarp och förvandlade det dova bultandet till den ursprungliga brinnande smärtan så blev det, inbäddat i de rullande orgasmvågorna, en sporre som bara drev henne ännu snabbare och högre. Samma sak mellan hennes ben där det svaga pirrandet knappast överröstade vibratorernas obarmhärtiga hamrande men ändå räckte för att bygga hennes orgasm ännu intensivare.

Hon visste inte hur länge det varade, hur länge hennes kropp ömsom spändes och ömsom sjönk ihop, men till slut började elektricitetens pirrande, skärande smärta tränga igenom efterdyningarna av orgasmen till olidlig nivå. Med en omänsklig kraftansträngning återvann hon kontrollen över sina vilt protesterande muskler och lyckades återta en position där ingen del av hennes kropp var i kontakt med burgallret igen så att de plågsamma strömpulserna genom hennes kropp upphörde. Det svåraste var benen. För att kunna svanka tillräckligt med ryggen och få ett visst stöd för överkroppen mot lårens ovansidor var hon tvungen att hålla i sär knäna så långt det gick, men om det blev för brett kom utsidan av hennes knän i kontakt med burgallret ovanför metallbrickans sarg och det isolerande mellanlägget. Samtidigt var brickan vid det här laget så hal av hennes svett att hon var tvungen att spänna sig för att knäna inte skulle glida den sista biten ut till brickans sarg av sig själva.

När orgasmens efterdyningar klingat av efterlämnade de en ömhet i hela hennes kropp men särskilt hennes underliv som fick den intensiva vibratorn mot hennes klitoris att kännas som en djävulsk dvärg med hammare och stämjärn som gick lös på hennes lilla knopp. Hennes hårt ståltrådsomlindade bröstvårtor brann ännu olidligt smärtsamt och varenda muskel i hennes kropp skrek. Men sendraget i hennes fot hade försvunnit mitt i kaoset och hon visste att de andra sensationerna sakta skulle klinga av till en om inte uthärdlig så ändå nivå som inte skulle få henne att bryta ihop. Hon bet ihop hårt om munkavlen och ansträngde sig för att härda ut och hålla sig orörlig.

Då hände det som inte fick hända. Plötsligt slant hennes ena knä på den hala bottenbrickan och kortslöt brickan och gallret igen. Den kraftiga elstöten som blev resultatet fick hennes ben att krampa till samtidigt som hon instinktivt kastade överkroppen åt motsatt håll för att parera. När hennes arm och axel slog i burgallret samtidigt som hennes knä lämnade det kändes det plötsligt som vartenda uns ström rusade genom hennes ena bröstvårta. Hon tjöt bakom munkavlen men insåg samtidigt nästan undermedvetet att det var den här känslan som hon vansinnigt nog önskat sig alldeles nyss. Men nu, utan den mjuka, heta inbäddningen av orgasmvågor blev resultatet bara ofattbar smärta och dödsångest. Utan minsta medvetna tanke vräkte hon sig åt andra hållet och hennes andra bröstvårta exploderade även den. Ännu ett kast, ännu ett omslag till den första bröstvårtan och hennes skri bakom munkavlen gick upp så högt i falsett att det nästan blev ohörbart.

Hon visste inte hur det gick till men plötsligt fann hon sig knästående stilla igen. Stilla var ett mycket relativt begrepp eftersom hela hennes kropp vibrerade och skälvde, men ingen kroppsdel berörde burgallret och de just nu absolut outhärdliga strömpulserna hade upphört. Hon skakade av snyftningar medan hennes medvetande sakta tog över igen. Långsamt, långsamt återfann hon en position som hon åtminstone hade en chans att bibehålla utan att kortsluta den djävulska strömkretsen. Men hur länge? Till nästa orgasm? Just nu spelade det ingen roll, just nu kunde hon uthärda, det var allt som räknades. Tanken på när det skulle upphöra, när hon skulle få komma ut ur buren hade för länge sedan lämnat hennes hjärna. Just nu var allt som räknades och just nu... kände hon hur ännu ett orgasmfrö började gro i hennes underliv...