Hästhage

BDSM-scen av Magnuz Binder.

Hennes ben skakade av ansträngning där hon stod bredbent över stängslet. Så länge hon höll benen sträckta och hälarna ett par centimeter över marken gick hennes sköte fritt från det tunna, vita nylonbandet med silverinslag där det nådde botten på den vinkel den tunga stenen han hängt upp i det skapade, men hon påmindes ändå genom de lätta, kittlande ryckningarna i fjunen på insidan av låren om varför hon inte skulle gå ned i en något mindre ansträngande pose. 5000 volt genom blygdläpparna eller insidan av låren stang ordentligt, vilket hon redan fått känna av ett par gånger. Även om hon visste att den korta pulsen egentligen var helt ofarlig så var stinget fullt tillräckligt för att ändå få henne att anstränga sig till det yttersta och litet till för att inte komma i kontakt med tråden.

Hon kunde inte kliva av heller, det hindrade den meterlånga käppen han hade särat och bundit hennes fotleder till. Det faktum att hon tvingades stå bredbent gjorde hennes balanserande på tårna ännu mer ansträngande. Med händerna stadigt bakbundna och sina egna trosor intryckta och fastbundna i munnen kunde hon inte göra så mycket annat än att stå där och balansera, varken försöka ta sig loss eller vädja till honom att ha förbarmande med henne.

Och han själv, han satt kanske tio meter bort i halvskuggan under ett träd och kalasade på matsäcken som han hade låtit henne bära med sig. Kombinationen av solens heta strålar på hennes nakna skinn, ansträngningen i hennes balansakt och trostyget som torkade ut hennes mun fick henne att desperat längta efter en klunk av den kalla saften han satt och sippade på, tillsammans med bullarna som han långsamt och tankfullt mumsade i sig.

Hon svettades kopiöst där hon stod, både av solvärmen och ansträngningen, och naturligtvis hade svetten lockat till sig en mängd insekter som surrade runt henne. Mest var det flugor som irriterade genom att surra runt hennes öron och slå sig ned och krypa runt i hennes ansikte, men hon kunde inte ens kosta på sig lyxen att kasta med huvudet för att försöka driva bort dem. Första gången hon gjort det hade hon naturligtvis ryckt till så att hennes sköte hade stiftat närkontakt med den elektrifierade nylontråden, och det tänkte hon inte göra om i onödan. Mycket värre än flugorna var dock de bromsar som emellanåt slog sig ned och lät sig väl smaka av hennes oskyddade, försvarslösa kropp. Det stang ordentligt, dock inte lika mycket som elstötarna, och lämnade en brännande klåda som tillsammans med kliandet av den rinnande svetten och spatserande flugor höll på att göra henne vansinnig.

Hon sneglade bort mot honom igen. Han satt fortfarande och kalasade på saften och bullarna med ett litet leende lekande i mungiporna och blicken fäst på henne. Hon försökte se vädjande ut, men han verkade inte ens se hennes ansträngningar. Hon svor tyst över både honom och sig själv bakom munkavlen. När han hade packat ned repen i ryggsäcken tillsammans med matsäcken borde hon ha anat oråd, men hon hade bara föreställt sig en härlig bondage-stund i det fria, med lek och smek och kanske litet skönt svidande rapp från nybrutna kvistar. Hon borde ha vetat bättre!

Hennes tankar avbröts av ett dunsande en bit bakom henne som fick henne att hoppa högt, eller åtminstone så högt hennes position tillät. Hon höll på att få panik när hon kände den lätta men distinkta beröringen av nylontråden mellan sina ben och stelnade som en stålfjäder, men tydligen hann hon höja sig över tråden innan nästa strömstöt, för inget sting kom. Dunsandet kom närmare och hon insåg att någon var på väg mot henne, men hon vågade inte ens vrida på huvudet för att se efter utan tittade desperat mot honom. Hur kunde han sitta där och bara le när någon kom och såg henne i hennes nuvarande situation, kom på dem i en av deras hemliga lekar? Hon skrek åt honom bakom munkavlen att göra något.

I nästa stund hörde hon ett frustande bara någon decimeter från sitt öra och sekunden därpå knuffade någon hennes så hårt i ryggen att hon höll på att tappa balansen. Hon tog ett halvt stapplande steg framåt för att återvinna den och insåg samtidigt att hennes sköte red på nylontråden. Stöten kom som en blixt från klar himmel och fick henne att studsa och skrika högt bakom munkavlen igen. Hon återtog sin stålfjädersposition blixtsnabbt och insåg att hon var fri från tråden när hon kände nästa kittling i fjunen på insidan av låren.

Hennes hjärna hade redan hunnit fatta vem, eller snarare vad, inkräktaren var, så när en stor mule dök fram över hennes axel och strök sig mot hennes kind blev hon inte ens förvånad eller rädd, snarare kände hon sig lättad. En häst som betade i hagen hade uppenbarligen blivit sugen på sällskap och kommit för att bekanta sig med den något ovanliga besökaren. Problemet var bara att hästen fortsatte buffa på henne med mulen, tydligen pockande på någon slags respons, och höll åter på att få henne att tappa balansen. Den frustade åter, den varma andedräkten fläktade över hennes ansikte, innan den kärvänligt men bestämt placerade sin tunga mule på hennes axel och pressade hennes kropp nedåt. Hon försökte desperat hålla emot, men hon kände åter tråden bråkdelen av en sekund innan nästa sting fick henne att studsa till och yla bakom munkavlen.

Hästen blev tydligen överraskad, eller också kände den också av stöten, för mulen försvann och hon hörde den dunsa bort ett par steg. När hon återhämtat sig efter stöten insåg hon dock att den efterlämnat något, för mängden insekter runt henne tycktes ha mångfaldigats. Surrandet och krypandet i hennes ansikte och kliandet på hennes kropp ökade till något helt olidligt. Hon knep ihop ögonen och försökte stålsätta sig, men när två bromsbett sekunderna efter varandra stack i hennes hjälplösa kropp kunde hon inte annat än skrika smått hysteriskt bakom munkavlen.

Och sedan kände hon åter en lätt buff, och sedan ett varmt, vått raspande längs sin ena höft. Hon spärrade upp ögonen och insåg att hästen hade börjat slicka henne. Nästa slickning började vid mitten av hennes lår och fortsatte upp över hennes skinka till ryggslutet. Vad i...??? Sedan fattade hon att hästen måste uppfatta hennes svettdrypande kropp som rena saltstenen. Bara den inte... Nästa tag med tungan svepte över hennes höft och upp över midjan. Hennes kittlighet fick henne att rycka till okontrollerat, bara för att i nästa ögonblick fara upp som en stålfjäder igen när ännu en 5000-voltsstöt skar genom hennes underliv.

Ännu en gång ryggade hästen och gnäggade till. 5000 volt genom tungan var inte något den uppskattade. Den stod kvar ett ögonblick och stirrade på den underliga, fientliga figuren som liknade en människa men definitivt inte betedde sig som någon den någonsin hade mött tidigare. Sedan gjorde den helt om, oavsiktligt snärtande till figuren över brösten och magen med den sträva tagelsvansen, innan den skrittade bort.

Hans gapskratt återförde henne till verkligheten. Hon tittade bort mot honom och såg honom rulla runt under trädet, skakande av skratt. Ett ögonblick blev hon rasande, men insikten om hur incidenten måste ha tett sig för en utomstående och hans smittsamma skratt fick henne att själv dra på smilbanden bakom munkavlen.

Sakta sansade han sig och lyckades ta sig upp på fötter. Han kippade fortfarande efter andan när han började röra sig mot henne. Bubblande av återhållet skratt fick han fram:

"Du, jag tror det får räcka så här för idag. Det blev ju liksom något i hästväg..."