Naturupplevelse

BDSM-scen av Magnuz Binder.

Hon steg av bussen, lämnande busschauffören ensam i sitt fordon så när som på en äldre dam som han hade suttit och pratat med ända sedan resans början. När bussen rullade iväg såg hon sig omkring. På hennes sida av vägen var terrängen öppen, och bara 50 meter bort låg en bondgård med flera boningshus, antagligen anledningen till att det fanns en hållplats här mitt ute på landet. Vyn var vacker, med en stor, gammaldags lada med vit stengrund, röda träväggar och svarta portar och luckor, flera mindre byggnader i rött trä, en del av dem med vita knutar, och boningshusen i röd eller gul träpanel med vita knutar, en del som såg ut att vara minst 100 år gamla, andra betydligt modernare. Utanför några av dem stod flaggstänger, klassiskt vita med gyllene knoppar, och allihop med blågula vimplar som lojt vajade i den svaga vinden. Bortom dem bredde åkrar och fält ut sig, i mer eller mindre regelbundna rutor i olika nyanser av grönt och gult som närmast skimrade i solskenet. De sluttade nedåt, bort från vägen, och nedanför dem, genom en gles trädlinje, kunde hon skymta en sjö som glittrade i solljuset. Det kunde helt enkelt inte bli så mycket mer svensk sommar än den vyn.

På andra sidan vägen låg skogen. Trädlinjen var tät av granar, dessutom med en hel del sly längs vägen som gjorde att hon inte kunde se mer än högst ett par tiotal meter in bland träden. Strax till vänster om busshållplatsen på andra sidan vägen kunde hon se en mörkblå snitsel knuten en bra bit upp om en grangren. Hade hon inte vetat vad hon skulle titta efter hade hon säkerligen aldrig lagt märke till den. Precis bredvid granen fanns en lucka mellan träden, och hon kunde skönja en stig där.

Det kändes nästan överdrivet att se sig för åt båda håll innan hon korsade vägen. Åt ena hållet kunde hon se minst ett par kilometer utan minsta tecken till aktivitet på vägen. Åt andra hållet försvann vägen redan efter ett hundratal meter bakom en krök av skogsbrynet, men inte heller där fanns någon antydan till aktivitet. Hon gick över vägen, tog ett litet skutt över diket och fortsatte in mellan träden, spejande efter nästa snitsel. Efter att ha följt stigen ett par tiotal meter glesade slyet snabbt ut, och hon befann sig i en skogssal av höga, kraftiga men ganska glesa granstammar. Ytterligare ett par tiotal meter framåt längs den snabbt tynande stigen såg hon ämnnu en mörkblå snitsel en bit över huvudhöjd, knuten runt en grenstump på en granstam.

Det bar uppför, och här och var stack delvis mossbevuxna klipphällar upp genom barrmattan och ristäcket som täckte marken. Det fanns inte längre någon urskiljbar stig, och hon fick stanna till vid varje snitsel och speja efter nästa innan hon kunde fortsätta. Efter kanske 15 minuter och ett tjugotal snitslar hade skogen ändrat karaktär igen. De högvuxna, glesa granarna hade ersatts av mindre tallar, och skogsgolvet bestod mer av mossbevuxna klippor och stenar än av ett ristäcke. Då, när hon stannat till för att spana efter nästa snitsel fick hon syn på det hon väntat på.

Den mörkgröna plastkassen hängde halvannan meter över marken på en utskjutande grenstump. Hade hon inte spejat hade hon säkert kunnat gå förbi den på bara några meters avstånd utan att lägga märke till den. Det pirrade i henne och hennes hjärta slog litet snabbare medan hon gick fram till kassen och lyfte ned den från grenen. Den var ganska tung. Hon flämtade till och kände hur hennes underliv drog ihop sig när hon tittade ned i den. Rep, polisbojor, en munkavle, en grov tygpåse, ett hundhalsband, ett par kedjeförbundna klämmor, en liten förpackning och en papperslapp. Med darrande händer tog hon upp den hopvikta papperslappen, vek upp den och började läsa.

"Klä av dig naken, vik ihop kläderna och stoppa ned i kassen. Spänn på dig munkavlen. Fastsatt i grenen kassen hängde på hittar du en skruvögla. Trä repet genom den så att båda ändarna av det hänger ned till marken. Vid basen av trädet finns en trädstump. Trä kondomen i kassen över denna. Sätt dig ned med ryggen mot trädet så att trädstumpen hamnar i ditt sköte. Lås ihop dina fötter med det ena paret polisbojor. Knyt fast den ena änden av repet i kedjan mellan bojorna. Fäst bröstvårtsklämmorna på dina bröstvårtor. Fäst den andra änden av repet i kedjan mellan klämmorna och ta hem slacket så att repet är litet spänt när du håller fötterna ett par decimeter ovanför marken. Sätt fast ena bojan i det andra paret polisbojor runt din ena handled. Dra tygpåsen över huvudet. Spänn fast hundhalsbandet runt din hals så att det håller tygpåsen på plats. Lås ihop händerna bakom ryggen och trädstammen. Jag kommer och tittar till dig så småningom."

Skälvande av kättja, spänning och nervositet började hon följa instruktionerna. Hon tvekade litet inför trädstumpen. Den var grov, säkert 5-6 centimeter i diameter, med en skrovlig, delvis barkbevuxen yta, även om det fanns färska täljspår på den som hade rundat av toppen till en ganska mjuk form. När hon hade fått på kondomen och hasande ned från huksittande med ryggen mot trädstammen lyckats lotsa trädstumpen rätt så visade det sig att hon var så blöt att den trots sin grovhet gled in i henne nästan utan motstånd. När hennes skinkor till slut vilade mot marken var hennes sköte härligt fyllt och uttänjt till närmare femton centimeters djup av träpluggen. Hon tyckte sig kunna känna varje knöl och barkskrovel inne i sig, särskilt när hon vickade eller skruvade litet på sig.

Även arrangemanget med bröstvårtsklämmorna fick henne att tveka litet. Om hon blev sittande länge insåg hon att hennes successivt utmattade mag- och lårmuskler på ett alltmer smärtsamt sätt skulle överlåta hennes bens tyngd helt och hållet på ankarpunkterna i hennes bröstvårtor. Men det problemet fick hon ta när det kom. Hon låste ihop fötterna och band fast repets ena ände i kedjan mellan de fängslande polisbojorna. Med fötterna lyfta ett par decimeter över marken lade hon repet runt kedjan mellan bröstvårtsklämmorna och sedan tog hon hem slacket i repet så att kedjan och därmed bröstvårtorna sträckes en aning innan hon knöt repet stadigt.

Till sist, med även huvan och hundhalsbandet på plats, låste hon ihop händerna bakom sig. Då först hann hon börja känna och tänka efter. Det första som slog henne var hur hjälplös och utlämnad hon var. Det fanns inte en chans att hon skulle kunna ta sig ur sin nuvarande position utan hjälp. Tänk om han inte dök upp, tänk om något hänt honom. Tänk om någon annan hittade henne så här i stället. Tanken fick hennes puls att rusa, men lustigt nog också hennes sköte att dra ihop sig lustfyllt, så att hon ännu tydligare kände den skrovlige inkräktaren i sig. Hon försökte släppa tankarna och koncentrera sig mer på det fysiska.

Den grova tygpåsen över hennes huvud var sträv mot hennes hals, kinder, haka, näsa och panna, och gjorde så att hon bara med nöd och näppe kunde urskilja ljus och mörker i världen utanför. Men hon tyckte sig känna hur ljuset som silade ned genom trädens grenverk bildade ett dansande, värmande mönster på hennes nakna hud. Emellanåt dansade även vindilar över hennes exponerade kropp, fick henne att rysa till, mer av den fjäderlätta smekningen än av kylan. Det sved litet mellan hennes skulderblad och i hennes ryggslut, antagligen därför att hon hade skrapat sig litet mot den skrovliga barken på trädstammen när hon hade hasat sig ned till sittande. Trädstumpen i hennes sköte var ...intressant... Så länge hon satt still så utgjorde den bara en behaglig fyllnad i henne, men om hon skiftade ställning det allra minsta så kändes det som om den lyckades skrubba varje vrå i hennes inre, till ungefär lika delar stimulerande och obehagligt.

Emellanåt kände hon en kittling på sin hud och misstänkte att det var någon insekt som använde henne som landnings- eller löparbana. Först försökte hon ruska bort dem, men den belöning hon då fick i sina bröstvårtor fick henne snart att i stället bita ihop hårt om munkavlen och försöka tänka bort irritationen. Den föresatsen fick ge sig när något plötsligt smärtsamt brände till på hennes ena bröst, antagligen en broms trodde hon, och hon ryckte till så att hon belönades både med en mycket smärtsam ryckning i bröstvårtorna och ännu en intressant frottering i sitt inre. Men smärtan i bröstvårtorna var det starkaste incitamenten som fick henne att stålsätta sig för att hålla sig still.

Hon hade ingen aning om hur länge hon satt där, men efter ett tag hände det hon hade förutsett, när hennes mag- och lårmuskler tröttnade på att hålla hennes fötter lyfta. Sakta sjönk fötterna nedåt, men innan de nådde marken blev smärtan i hennes bröstvårtor så intensiv att hon på något sätt lyckades uppbåda kraftreserver nog att fortsätta hålla upp fötterna. Men efter ytterligare en stund räckte inte heller det, utan sträckningen i hennes bröstvårtor blev outhärdlig. På något sätt lyckades hon skifta runt sina ben så hon blev sittande i en skräddarliknande position, och då räckte repen som sammanband hennes fötter och bröstvårtor så att hon kunde låta sina hälar nudda vid marken och ändå hålla smärtan i bröstvårtorna på en nästan acceptabel nivå. Men hennes vickande när hon bytte ställning fick trädstumpen i henne att nästan driva henne till vansinne, och när hon försökte sätta sig till ro igen upptäckte hon att den nu tryckts ännu djupare in i henne, så att hon tänjdes smärtsamt i stället för behagligt.

Hon gnydde bakom munkavlen och försökte förtvivlat hitta en bättre position, men nu verkade det som om varje skiftning gjorde det ännu värre. Dessutom pressades en vass sten eller rot i marken smärtsamt in i hennes ena sittknöl, och metallskänklarna runt hennes fotleder tryckte på ett sätt som nästan kändes som om det brände. Förtvivlat försökte hon i stället slappna av, och undrade hur länge hon hade suttit där, och hur länge till han tänkte låta henne sitta. Hon funderade på om han redan fanns där någonstans och bevakade henne, kanske hade gjort det hela tiden, eller om han verkligen just hade tänkt "titta till" henne någon gång senare när det passade honom. I det första fallet så hatade hon honom för att han var så utstuderad och lät henne fortsätta plågas som hon gjorde, i det andra fallet så hatade hon honom ännu mer för att han var så oansvarig. Visserligen hade hon gått med på det, men han borde ändå veta bättre! Hon svor och muttrade ordlöst bakom munkavlen åt honom och hans påfund.

Plötsligt kände hon något röra sig mellan hennes blygdläppar, något stort och tungt nog att kännas tydligt. Hon fick panik! En skalbagge? En broms? En geting? En orm? Hon ryckte till så att hon nästan trodde att hennes bröstvårtor skulle slitas av, och skrek högt och gällt bakom munkavlen. Men aktiviteten i hennes sköte lät sig inte avskräckas, och sakta insåg hon att inkräktaren var ett finger. Ett mänskligt finger. Eller snarare en fingertopp, som mycket lätt och varsamt, men ändå med oemotståndlig effekt, dansade och lekte på och runt hennes klitoris. Var det han? Dummer! Vem annars skulle med sådan obeveklig precision börja stimulera en naken och hjälplös kvinna ute i skogen. Det tog bara sekunder innan hans älskade finger tog henne över gränsen. Och hon gav sig hän. Smärtan i bröstvårtor och sköte där hon dansade runt sittande på marken var plötsligt bara bränsle och krydda i hennes njutning. Hon ville ha mer, mer av hans finger, mer av hans smärta, mer av hans njutning, mer av honom. Hon önskade att hon just nu hade kunnat berätta för honom hur mycket hon älskade honom, hans påfund, hans handlag med hennes kropp, hans grymheter, som i själva verket var så underbara, men i den sits han fått henna att sätta sig själv i kunde hon inte göra mer än att försöka låta sin spasmande kropp och sina oartikulerade gnyenden, flämtningar och skrik bakom munkavlen få honom att förstå det.