BDSM-Institutet

Scener - Scen 136

Dragkedja

BDSM-scen av Magnuz Binder.

Hans fingertopp... Oooohhh... Så ljuvlig... Allt annat var perifert, de många klämmorna som nöp hennes skinn och hull, munkavlen som fyllde hennes mun, repen som band ihop och sträckte hennes händer och armar mot taket, bojorna på spridarstången som höll hennes fötter så brett isär. Bara hans fingertopp som lekte så fjäderlätt och ljuvligt fram och tillbaka över, runt och runt hennes lilla knopp. Den stora glidmedelsklicken han hade masserat och lekt in mellan hennes blygdläppar fick hans fingertopp att glida så lätt, men fick den ändå att kännas så mycket. Emellanåt kunde hon nästan svära på att hon kände hur de enskilda åsarna i hans fingeravtryck gled över och gnuggade ytan på hennes klitoris.

Hon stod med slutna ögon och andades flämtande genom näsan, och hennes hjärna var så helt fixerad på det underbara mellan hennes ben att hon till och med lyckades förtränga det hemska. Men när hon påbörjade den sista klättringen mot orgasmen och med ett dovt stön kastade huvudet bakåt påmindes hon. Ett lätt men smärtsamt ryck i några av klämmorna på hennes ena bröst trängde igenom hennes bolster av njutning och påminde henne om de snören som sammanband klämmorna som dekorerade hennes kropp.

12 klämmor på ena bröstet, 8 i en yttre krans som placerade hennes vårtgård nere i en krater omgärdad av en vall av klämt hull, 3 i en inre krans precis i ytterkransen av vårtgården, allihop genomträdda med ett snöre som satt förankrat i den tolfte klämman, ankaret som nöp ihop om hennes bröstvårta. 12 klämmor till på andra bröstet, i ett identiskt men spegelvänt arrangemang som på det första bröstet. Ytterligare 12 klämmor fastnupna i en båge med 4 på hennes mage ned mot ljumsken, 4 på insidan av hennes vitt särade lår, 3 på hennes yttre blygdläpp, även de genomträdda med ett snöre förankrat i en tolfte klämma, denna gång på hennes inre blygdläpp. Och de sista 12 klämmorna arrangerade på samma sätt på andra sidan.

Hon visste vad som skulle komma och ett ögonblick försökte hon tänka bort orgasmen, pressa tillbaka sin upphetsning, men både hennes kropp och själ svek henne. Hennes kropp var redan så långt gången att det inte fanns någon återvändo, ens om han hade slutat sin ljuvliga lek med hennes klitoris, och hennes själ var helt inställd på, besluten om att få den exploderande orgasmen.

Den första orgasmvågen svepte varm och uppslukande genom hennes kropp, fick henne att skälva till och undslapp henne ett högt kvidande genom näsan...

I nästa ögonblick exploderade hennes ena bröst. Hans snabba och hårda drag i snöränden slet i snabb följd, inom loppet av en sekund, bort samtliga tolv klämmor från hennes brösthull, med ankaret på hennes bröstvårta som en sista smärtsam klimax. Det kändes som om skinnet följde med klämmorna och lämnade hennes bröst med gapande sår, och i en eftervåg kom smärtan när blodet återvände till de hopklämda, domnade vecken klämmorna skapat.

Smärtan var otroligt intensiv och fick hennes njutning att falla, nej slungas nedåt som en sten ur en kraftfull hand. Hela njutningen som så omsorgsfullt byggts upp slets bort på bråkdelen av en sekund. Men när hon nådde botten, när bara ren smärta återstod, studsade hon sanslöst mot dess hårda yta. Som en raket steg hon åter, snabbare än hon någonsin kunde minnas tidigare. Och högre, ofattbart högt. Som Ikaros nådde hon solen och slukades av dess vita, intensiva hetta. Allting omkring henne, all smärta, all njutning, till och med hans närvaro konsumerades av den vitglödande hettan som bara blev intensivare och intensivare.

Sakta vaknade hon till. Det första hon blev medveten om var sitt bröst som ännu sved och dunkade, och bröstvårtan som brann som eld. Nästa sak var han, hans kropp mot hennes, hans värme mot hennes svala, svettiga hud, hans arm runt henne som stödde och lyfte henne där hon ännu stod bunden och munkavlad. Hon stod, eller snarare hängde, i hans grepp och bara njöt av hans närvaro. Hon kved lågt och besviket när han efter en stund lät sitt grepp runt henne mjukna och hon tvingades stödja sig på sina egna, ännu skälvande ben för att inte bli hängande i sina bundna händer. Hans kropp lämnade hennes, hans värme tynade bort, men så kände hon det igen, hans finger, hans fingertopp som började leka runt mellan hennes ben. Lika fjäderlätt som tidigare gled den fortfarande nästan friktionslöst över hennes längtande, skälvande knopp.

Hennes kropp svarade blixtsnabbt och hennes själ gav sig hän. Hon hade redan börjat klättra mot nästa orgasm när hon kände hans andedräkt mot sitt öra och uppfattade hans viskande röst:

"Tre kedjor kvar att dra..."