Fast

BDSM-scen av Magnuz Binder.

"Och du har fortfarande inte lyckats ta dig loss, din slöfock?"

Hon sneglade upp mot honom där han stod, blicken en salig blandning av trots och uppgivenhet ovanför munkavlen. Hennes hud var täckt av en tunn, glänsande hinna av svett. Hon visste att hans ankomst betydde att ytterligare femton minuter hade gått och att hennes kropp står inför ännu en prövning. Det var fjärde gången han "återbesökte" henne. Det enda ljud som hördes från henne var ett svagt frustrerat mummel bakom munkavlen och det dova brummandet från vibratorn så djupt begravd i hennes sköte.

"Du vet vad det betyder, dags för ytterligare incitament!"

Utan vidare spisning ställde han sig på knä bredvid henne och baxade över henne på sida från hennes liggande på mage. Bakbunden och med händer och fötter stramt sammandragna bakom ryggen kunde hon varken göra något för att förhindra det eller hjälpa till. Med ena handen tog han ett stadigt tag om hennes ena bröst och började knåda hårdhänt, med den andra tog han ett lika stadigt tag om repen som dök ned mellan hennes lår och blygdläppar och började rycka rytmiskt i dem.

Hon slöt ögonen och låg där och kved av lika delar njutning och smärta. Hans hand släppte hennes bröst och greppade i stället ridspöt som låg bredvid henne. Medan hans andra hand fortsatte att tvinga repen att frottera hennes allra mest intima började han rappa upp hennes bröst, fokuserade på bröstvårtorna och området närmast runt dem. Även om rappen inte var överdrivet hårda så ryckte hon till, vred sig och stönade för varje rapp, men tonen i hennes stön avslöjade obarmhärtigt att hon knappast led utan balanserade uppåt på den tunna eggen mellan njutning och smärta, närmare och närmare ännu en explosion.

När hennes kropp ännu en gång krampade ökade han intensiteten både i rycken i repen mellan hennes ben och på rappen som regnade över hennes bröst. Han fortsatte så en kort stund men lät sedan sina aktiviteter dö ut i takt med att spasmerna i hennes kropp avtog. Varligt vältrade han henne tillbaka på mage igen, böjde sig ned och kysste mjukt hennes slutna ögonlock, och sade lågt:

"Vi ses och känns om... nio minuter till om du inte lyckats ta dig loss innan dess. Lycka till!"

Han reste sig upp igen för att lämna henne och visste att även om hon så snart hon återhämtat sig skulle fortsätta kämpa för att ta sig loss, även om hennes kropp egentligen inte klarade mer stimulans, mer smärta, mer njutning, fler orgasmer, så hoppades hon innerst inne att hon aldrig skulle lyckas ta sig loss så länge det fortsatte på samma sätt.