Orientering

BDSM-scen av Magnuz Binder.

Hon kände igen sig, konstaterade hon när bussen rullade iväg från hållplatsen och lämnade henne stående vid vägen. Bondgården, åkrarna, fälten och sjön på ena sidan vägen, och skogen på den andra. Allt verkade vara sig likt sedan hon var här sist. Hon korsade vägen och gav sig in mellan träden genom samma lilla glugg som hon hade gjort senast. De blå snitslarna som vägledde henne hade kunnat vara kvar sedan sist också, men så vitt hon mindes satt de inte på samma ställen den gången.

Efter en stund fick hon syn på en rödvit skärm hängande i ett lågt buskage. Hon gick dit. Under skärmen hängde en kasse, och i kassen låg en papperslapp. Hon vecklade ut den och läste tyst för sig själv: "Använd kassen för att samla ihop orienteringskontrollerna vartefter du passerar dem. Detta är kontroll ett av tolv. Vid varje kontroll finns en lapp med instruktioner du skall följa, information om hur du hittar nästa kontroll och ett kontrollföremål att ta med dig för att bevisa att du varit där. Vid en av de senare kontrollerna finns en klocka som visar hur lång tid du har på dig att ta dig i mål. Lycka till! Nästa kontroll ligger ca 300 meter åt det håll där det står ett par stora tallar med ett par meters mellanrum som en port."

Hon stuvade ned skärmen i kassen, såg sig om och fann utan problem "tallporten" och började raskt gå åt det hållet. Hennes ögon spejade åt alla håll för att inte missa nästa skärm och hon räknade sina steg för att ha koll på hur långt hon hade gått. Efter drygt 400 steg fick hon syn på nästa skärm, nästan helt dold under en lågt hängande grangren. Han tänkte tydligen inte göra det här alltför enkelt utan tvinga henne att hålla sig på alerten.

Under skärmen hängde en kompass i ett snöre med en ny papperslapp fasttejpad på. Instruktionen var enkel. "Använd kompassen. Nästa kontroll 500 meter åt sydsydväst." Hon satte fart men hejdade sig efter några meter när hon kom på att hon skulle plocka med sig skärmen också. Ned med den i kassen och iväg. Hon misstänkte att han satt ganska snäva tidsramar och att det skulle kosta att vara försenad i mål. Hon småsprang 700 steg och saktade sedan ned och såg sig mer noggrannt omkring. Efter 800 steg insåg hon att hon måste ha kommit för långt och vände tillbaka, med blicken spelande från sida som en målsökningsradar. Hon var nära att missa igen, men inne mellan två klippblock såg hon plötsligt en onaturligt röd glimt. Ännu en skärm.

Under skärmen hängde ett brett, svart, halsband i läder med nitar på och en ny lapp. "Ta på dig halsbandet. Nästa kontroll 400 meter åt sydöst." Medan hon spände på sig det halsbandet log hon litet. Om någon såg henne skulle de nog undra över galningen som huttade omkring ute i skogen iklädd shorts, T-shirt, gymnastikskor och ett Rottweiler-halsband. Hon packade ned skärmen i kassen och satte sedan fart igen. 600 steg och hon började tveka när hon såg något i ögonvrån. På baksidan av en gran hon precis passerade, skymd av grenarna hängde nästa skärm.

Under den skärmen hängde en stor, klarröd bollmunkavle i en svart läderrem och ännu en lapp. "Spänn på dig munkavlen. Nästa kontroll 300 meter år nordöst." Ett ögonblick tvekade hon mellan att spänna på sig munkavlen nu eller att vänta till närmare målet, men dels insåg hon att han mycket väl kunde bevaka henne på vägen, dels tyckte hon inte om att fuska. Så munkavlen hamnade i munnen och skärmen i kassen, och så satte hon fart igen. Snart insåg hon att det var betydligt jobbigare att springa när hon bara kunde andas genom näsan. Ansträngningen tillsammans med den fuktiga värmen i skogen gjorde henne ganska snart svettig. Efter 400 steg började hon spana noggrannare och den här gången såg hon kontrollen direkt, inne bland ett par buskar.

Ett par rep den här gången, och den sedvanliga lappen. "Klä av dig naken på överkroppen och bind vardera bröstet hårt runt basen med vardera repet. Resten av loppet springer du topless. Nästa kontroll 300 meter åt nordväst." Hon muttrade litet. Om folk hade undrat över en orienterare med Rottweiler-halsband, vad skulle de då tycka om hennes nya utstyrsel. Men hon följde instruktionerna, stuvade ned sin T-shirt i kassen med skärmarna, gjorde öglor på vardera repet som hon trädde runt basen på vardera bröstet, drog åt och lindade så hårt hon tålde innan hon knöt fast repändarna. Så bar det av igen. Nu var det inte bara hindret att andas genom munnen som blev ansträngande, utan vid varje vinande andetag så ökade trycket runt hennes bröst till en brännande känsla också. Inte blev det bättre av att hennes sköte flödade så att trosorna klibbade fast mellan hennes blygdläppar heller. Men tiden gick så hon sprang så gott hon kunde. 400 steg och sedan började hon sitt sökande igen. Den här gången tickade minuterna iväg innan hon till slut hittade skärmen, lågt ned mellan en gran och en bergssida.

När hon såg analpluggen under skärmen stönade hon bakom munkavlen. Den åtföljande lappen var ganska förutsägbar. "Klä av dig naken på underkroppen. Stoppa upp pluggen i din rumpa. Fr.o.m. nu blir det top- and bottomless-orientering. Nästa kontroll 600 meter åt väst." Hon tog av sig shortsen och trosorna, stoppade ned dem i kassen tillsammans med skärmen, smorde pluggen genom att först doppa den i sitt drypande blöta sköte och sedan så varsamt hon ansåg sig hinna trycka in den där bak under en hel del stönanden och gnyenden. Till sist satt den på plats och hon satte fart igen. Hon upptäckte snart att pluggen hämmade henne på två sätt. Dels var hon tvungen att springa och knipa för att den helt enkelt inte skulle ploppa ur henne, dels skavde den mellan skinkorna om hon sprang för snabbt. Hon svor tyst bakom munkavlen och var övertygad om att tiden led, och snart hon med den. När hon hittade nästa kontroll, betydligt längre fram än vad hennes stegräkning angav så insåg hon att analpluggen dessutom kortade ned hennes steglängd en hel del.

Under den här skärmen hängde ännu ett rep. Hon misstänkte vad det skulle vara till och fick det bekräftat med den bifogade lappen. "Bind repet tajt runt midjan och ännu tajtare ned mellan dina ben, mellan blygdläpparna och skinkorna, upp och över midjerepet bak och tillbaka ned och fram innan du knyter fast det. Nästa kontroll 400 meter åt söder." Hon tuggade på munkavlen medan hon band repet enligt anvisningarna. Fördelen var att hon inte längre behövde vara rädd för att analpluggen skulle hoppa ur, nackdelen att det skulle bli en hel del skavande i hennes känsligaste delar och antagligen en del distraherande stimulans också. Efter en bit kunde hon konstatera att både hennes farhågor och förhoppningar besannades. Repet skavde mitt emellan obehagligt och skönt, men att hon slapp knipa med skinkorna gjorde åtminstone att pluggens bottenplatta skavde betydligt mindre mellan skinkorna. Efter 700 steg var hon färdig att stanna upp och gnugga sig själv till en orgasm, så upphetsad och frustrerad var hon. Men den här gången var i.a.f. kontrollen lätt att hitta, fritt hängande i huvudhöjd under en grangren.

Den långa, grova, refflade dildon som hängde under skärmen gav henne en både sjunkande och sugande känsla i magen. Instruktionen på lappen var som vanligt lakonisk. "Tryck upp dildon i ditt sköte så långt du klarar och bind fast den stadigt med grenrepen. Nästa kontroll 300 meter åt öster." Hon fick lossa på grenrepen för att kunna få in dildon i sitt sköte. Den gled lätt, men refflorna masserade den tunna mellanväggen mot analpluggen på ett obehagligt sätt. Hon flämtade och svettades medan centimeter efter centimeter av pluggen gled in i henne, och började gny bakom munkavlen när den pressade och gnuggade mot hennes livmodermun. Till slut var hon så tänjd att hon var färdig att explodera. Med skälvande fingrar försökte hon knyta fast repen så att de höll pluggen på plats, men de bara gled av den. Efter vad som kändes som evigheter hade hon till slut hittat ett sätt att binda som verkade tillräckligt stadigt. Mer än halvdecimetern av pluggen stack fortfarande ut ur henne och vreds och ruckades mellan hennes lår när hon rörde på sig. Hon tog ut nästa kompassriktning och började röra på sig. Visserligen skavde och frotterade inte repen hennes klitoris längre, men ett fåtal steg som ruckade runt dildon ordentligt och höll på att skicka henne rakt ut i limbo övertygade henne om att springande inte längre var att tänka på. När hon stapplat en bit insåg hon att hon glömt räkna stegen, men hon kunde inte gärna gå tillbaka och börja om. Dessutom kändes stegräkning som en definitiv överkurs i hennes nuvarande tillstånd. Safterna rann ohejdat nedför låren på henne, blandade med svett, och huvudet kändes som efter en helflaska champagne. Efter vad som kändes som en oändlighet var hon övertygad om att hon hade missat nästa kontroll. Hon vände tillbaka och började gå i sicksack, desperat sökande, raglande som berusad, utan en klar tanke i huvudet utom den sugande, kittlande känslan i hennes mage och sökandet efter något klart rött och vitt i terrängen. Rätt vad det var bara vek sig hennes knän under henne och hon segnade ned, skakande i en våldsam orgasm. Hon blev stående så länge, svajande på knä på skogsgolvet med flimmer framför ögonen och brus i öronen.

Till slut började hennes huvud klarna igen. Hon tog sig upp på fötter och försökte tänka klart. Var var hon och vart skulle hon? Hon hade varit på väg österut, det var hon nästan säker på. Så slog det henne att hon hade glömt att ta ned föregående skärm och att hon var tvungen att hitta tillbaka till den. Kanske lika bra, för den hade varit lätt att hitta, och förhoppningsvis kunde hon lättare hitta nästa kontroll om hon började om. Så snart hon hade tagit ut kompassriktningen tillbaka, västerut, så började hon nästan skratta åt eländet. Den röda skärmen hängde mindre än 50 meter ifrån henne. Hon hade virrat bort sig ordentligt. Nåja, fram till kontrollen och ned med skärmen i kassen. Sedan åter helt om och så rakt fram hon kunde. Den här gången räknade hon stegen, och även om den stötande och skruvande dildon i hennes sköte snart blev ett ordentligt distraktionsmoment igen så lyckades hon den här gången gå rakt på nästa kontroll, hängande i ett lågt lövträd, asp trodde hon, lätt synlig.

Ett tidtagarur hängde under skärmen och lappen på det löd "Klockan visar hur lång tid du har på dig att ta dig i mål. Ett hårt rapp med dressyrspöet för varje minut du är sen. Nästa kontroll 350 meter år nordöst." Hon tittade på klockan. 12 minuter kvar. Jisses! Och hur många kontroller? Hon var tvungen att räkna skärmarna i kassen. Nio stycken, inklusive den hon just tog ned, av tolv. Tre kvar alltså, plus målsträckan. Ett antal hundra meter per sträcka, halvannan kilometer totalt antagligen. På tolv minuter. I vanliga fall skulle hon nog klarat det, men i sitt nuvarande tillstånd, inte en chans. Det var bara en fråga om hur många rapp hon skulle klara av att reducera straffet till. Hon sneglade på klockan igen. Tretton minuter. Åh nej! Hon insåg att klockan inte visade hur lång tid hon hade på sig utan hur lång tid hon redan överskridit riktpunkten med. Det här skulle göra ont. Mycket ont! Hon svor över sin egen beredvillighet att gå med på alla hans idiotiska idéer. Hur lyckades han egentligen få henne...?

Nästan snyftande tog hon ut riktningen och började röra sig så snabbt hon kunde, stapplande, snubblande i någon slags halvjogg. Förflyttningsstilen var inte snäll mot hennes sköte. Dildon i det stötte och skruvade på ett sätt som var både smärtsamt och stimulerande på samma gång. Hon var snart tvungen att sakta ned, både på grund av smärtan och för att inte störta över kanten igen. Det sistnämnda hade hon absolut inte tid med. På något sätt lyckades hon hålla räkning på stegen. Efter 600 steg började hon bli orolig om hon missat kontrollen, men skogen här bestod av höga, kala tallstammar med väldigt litet undervegetation eller andra gömställen, så det var inte sannolikt. Hon tittade ändå bakåt för att se om han hade gömt skärmen på baksidan av något träd, men ingenting syntes. Efter ytterligare 200 steg fick hon syn på skärmen, hängande hur synlig som helst på en grenstump på sidan av en etor tall.

Under skärmen hängde ett par japanska syklämmor av metall med en kraftig kedja emellan. Den vidhängande lappen löd "Fäst klämmorna på bröstvårtorna. Nästa kontroll 400 meter åt sydöst." Hon packade ned skärmen i kassen och fäste försiktigt den första klämman på sin ena bröstvårta. Smärtan ilade genom hennes svullna, känsliga bröst och hennes kropp. Den andra klämman fann också sin plats, men när smärtvågen från den vällde ut genom bröstet och kroppen så studsade den i hennes underliv och fokuserade i en varm, pulserande punkt strax under hennes navel. Hon kunde inte hjälpa det utan kom igen, föll handlöst omkull på marken, spasmande i orgasmkramper. Våg efter våg sköljde genom hennes kropp. Långsamt avtog de, och hon kämpade sig upp på fötter igen. Varje rörelse fick kedjan mellan bröstvårtsklämmorna att svänga och hoppa, skickade smärtvågor genom hennes bröst, men som tillsammans med impulserna från hennes överstimulerade underliv nästan tippade henne över kanten igen. Sydöst. 400 meter. 900 steg i hennes nuvarande tillstånd. Hur skulle hon kunna hålla kursen? Hur skulle hon kunna räkna?? Hur skulle hon kunna gå??? Men hon började. Med ena handen försökte hon dämpa kedjans hoppande, med den andra släpade hon med sig kassen. Nästa orgasm kom efter drygt 400 steg, men den skiljde sig knappt från hennes allmänna tillstånd och på något sätt lyckades hon hålla sig på benen genom den, till och med fortsätta framåt. Hon hade redan fått syn på nästa skärm innan ännu en orgasm skakade hennes kropp. Den här gången stannade hon till, blev stående svajande medan vågorna ebbade ut. Fortsatte raglande fram till skärmen.

Hon tittade dumt på de högklackade sandaletterna som hängde under den. Det tog säkert flera minuter innan hon kom sig för med att läsa lappen. "Byt skor. Nästa kontroll 300 meter åt sydväst." Högklackat? I den här terrängen?? Vad tänkte han egentligen på??? Men i hennes nuvarande tillstånd kunde det knappast bli värre. En vrickad fotled? Ett brutet ben? So what? Hon bytte. Blev tvungen att sätta sig ned. Tryckte in dildon smärtsamt djupt i sitt inre på det sättet. Fick repen att pressa upp hårt där de kändes som mest. Fick en ny orgasm. Fick på sig sandaletterna. Kom på fötter. Packade ned skärm och skor. Tog ut kompassriktningen. Började gå. Nej, trippa. Sakta framåt, alldeles för långsamt. Måste kolla klockan vid nästa kontroll. Ville inte kolla. Vågade inte. Men måste fram. Det bar uppför nu. En rödvit glimt. Skärmen inne bland ett par klippblock. Försynen var med henne. Några sekunders ouppmärksamhet och hon hade missat den totalt. Fortsatt i evighet.

Ett par handbojor hängde under skärmen. Hon kunde nästan inte läsa lappen. "Lås ihop händerna bakom ryggen. Målet 100 meter åt väster. Jag väntar." De sista orden gav henne på något sätt styrka. Han väntade på henne. På henne. Han. Hon låste handbojans ena skänkel runt handleden, förde händerna bakom ryggen och låste ihop dem. Sedan insåg hon. Riktningen? Skärmen? Tiden? Hon orkade nästan inte bry sig. Åbäkigt lyckades hon ta ned skärmen med sina bakbundna händer och stuva ned den i kassen. Ännu fumligare lyckades hon hitta både kompassen och tidtagaruret i kassen. Tiden först. 49 minuter. Å Herre Gud! En bra bit över 50 rapp väntade henne med det fruktade och hatade dressyrspöt. Riktningen? Hon lyckades på något sätt ställa in kompassen och tittade sedan klentroget. En brant bergvägg låg framför henne. Hon kontrollerade igen. Väster. 100 meter. Bergvägg. Bergsbestigning? I högklackat?? Bakbunden??? Men det fanns ingen återvändo nu.

Hon fumlade ned tidtagaruret och kompassen i kassen igen, tog kassen och började. Hon fick använda sin överkropp som ett tredje ben när hon sakta och mödosamt hävde och kravlade sig uppåt, hennes bundna och vid det här laget svullna, ömmande och extremt känsliga bröst som någon slags trampdynor mot vassa stenar och stickiga barr, bröstvårtskedjan släpande i och emellanåt hakande i ris och kvistar, slitande i hennes bröstvårtor, skickande intensiva smärtvågor genom hennes bröst och kropp. Efter 20 meter var hon färdig att ge upp, utmattad, söndersliten, gråtfärdig, ett smärtvrak. Hon tittade uppåt, och då såg hon honom, stående uppe på krönet, en så vacker vy i silhuett mot den klarblå himlen med dess vita molntussar, inramad av några knotiga tallar. Hon mer anade än såg leendet på hans läppar, och dressyrspöt i hans hand. Hon fick nya krafter. Hon skulle upp! Hon skulle dit! Hon skulle till honom! Hon skulle inte göra honom besviken! Hon skulle välkomna hans smärta, hans ridspö, hans rapp, hans njutning, därför att egentligen var det inte hans, utan hennes, han var hennes, hans var hennes, han var hennes vilja, hennes allt. Energiskt fortsatte hon sin halvt klättrande, halvt kravlande väg uppför bergssidan. Snart! Strax!