Toalettbesök

BDSM-scen av Magnuz Binder.

Dörren stängdes med ett klickande och hon var ensam i mörkret. Ännu ett karakteristiskt klickande talade om för henne att han på något sätt lyckats låsa dörren utifrån. Ingen stor överraskning, det var väl definitivt ett mindre av de mekaniska mirakel han brukade åstadkomma. Efter en liten stund hade hennes ögon adapterat till det svaga ljus som sipprade in genom springan mellan dörren och golvet. Snart kunde hon successivt urskilja även dörrens övriga konturer, dörrhandtaget och låsvredet, handfatet, toalettskåpet, toalettpappershållaren, kaklets rutmönster och mönstret på golvet.

Hon skiftade ställning litet och insåg att han inte hade lämnat henne mycket rörelseutrymme. Hennes händer var hopbundna med stadiga rep bakom hennes rygg strax under skulderbladen. Hennes fötter var dragna bakåt och uppåt av rep runt toalettstolens vattentank så att tåspetsarna nätt och jämt nådde golvet. Rep runt hennes bröstkorg, strax över och under hennes hoppressade bröst, var också förankrade vid vattentanken och förhindrade henne att "råka" falla av toalettsitsen.

När hon försökte luta sig tillbaka litet för att hitta en bekvämare ställning drog det till smärtsamt i hennes bröstvårtor. Öglor runt vardera vårtan fortsatte i form av snören framåt runt låsvredet på dörren, ned till ett varv runt handtagets ytterände och genom en plastögla han tejpat fast där och vidare ned till en tyngd som hängde fritt. Snörena kunde glida långsamt och trögt, men vid snabba rörelser satt de som gjutna. Genom att luta sig långsamt bakåt kunde hon med viss anspänning i bröstvårtorna lyfta tyngden tillräckligt för att till sist kunna vila ryggen mot toalettlocket och vattentanken.

Hon kände sig väldigt utlämnad där hon satt, med brösten hängande ut ur klänningens urringning, hopklämda mellan rep, och klänningen uppkasad till midjan. De "trosor" han hade lämnat henne med i form av en kedja tajt spänd mellan skinkor och blygdläppar, fastlåst vid en annan kedja runt hennes midja, skylde inte heller nämnvärt. Och den grova pluggen kedjan höll stadigt och obekvämt djupt i hennes sköte minskade inte direkt hennes obehag. Hon suckade litet bakom den stora gummibollen som satt fastspänd i hennes mun och skruvade på sig. Det här skulle bli en lång förmiddag.

Strax före klockan nio skulle folk börja droppa in, och strax efter klockan ett skulle de sista gå, hade han berättat medan han gjort henne i ordning. Tack och lov att han hade valt en dag före helgdag i.a.f., för annars skulle hon ha blivit sittande ytterligare en fyra fem timmar. När det åter blivit tomt i lokalerna skulle han komma och hämta henne.

Hon hörde en dörr som slog igen någonstans och någon som rörde sig, sedan hur ytterdörren till toalettutrymmet öppnades och någon som gnolande kom in. Hon höll andan medan hon nästan hörde handen på toalettdörrshandtaget och anade sedan hur det rörde sig nedåt, åtföljt av ett smärtsamt ryck i hennes bröstvårtor när det sträckte snöret till dem. Ett mycket svagt kvidande undslapp henne medan hon hörde personen utanför, en man, undslippa sig ett "Hoppsan, ursäkta!" innan han släppte upp dörrhandtaget och hon hörde honom öppna dörren bredvid. Mindes hon rätt så satt hon på toaletten rakt fram från ytterdörren och insåg att det nyss inträffade var något hon skulle få genomlida åtskilliga gånger under dagen. Hon var övertygad om att det var nogsamt uträknat just så.

Hon lyssnade spänt, nästan utan att andas, och hörde mannen stänga och låsa dörren, fälla upp toalettlocket och -sitsen, bara någon meter från henne på andra sidan väggen, sedan ett svagt vinande från hans gylf och sekunderna senare ett skvalande ned i toalettstolen. Hela tiden gnolade han på någon oidentifierbar melodi. Efter evighetslånga sekunder
avstannade skvalandet och hon hörde mannen rätta till saker, stänga gylfen och spola, naturligtvis utan att fälla ned toalettlocket. Hon var närmast allergisk mot människor som inte fällde ned toalettsitsen och -locket efter sig, men mannen tog ingen hänsyn till det utan låste upp och öppnade dörren, klev ut och slog igen den efter sig, tvättade åtminstone händerna i ett av handfaten utanför innan han försvann ut ur toalettutrymmet, fortfarande muntert gnolande.

Fyra och en halv timme senare hade hon tappat räkningen på hur många som hade ryckt i handtaget till hennes toalett och därigenom indirekt i hennes alltmer ömmande bröstvårtor. Hennes skinkor och lårbaksidor värkte och ömmade av att ha suttit stilla så länge på den obekväma toalettsitsen, hennes axlar, höfter, armbågar, knän och käkar värkte av att ha varit låsta i samma position så länge. Hon visste också nu att det gick alldeles utmärkt att uträtta sina behov med en kedja genom grenen. Och hon visste _allt_ om andra människors toalettvanor. Hon hade hört den manliga, stönande onanisten, kvinnan som bytte tampong och kommenterade varje moment hon gjorde högt, mannen med mycket lös mage, en kvinna som krystade så att hon lät som om hon höll på att föda barn, det manliga förkylningsoffret som snöt sig, harklade och spottade så att hon nästan började må illa, åtskilliga som lämnade toalettsitsen uppe och andra som muttrade över det, ett par personer som inte spolade efter sig och flera som inte brydde sig om att tvätta händerna efter toalettbesöket.

Den värsta episoden hade varit när någon person kommit dit när samtliga toaletter varit upptagna och av någon anledning efter en stund fastnat för just hennes dörr att stå och rycka i handtaget på och högt uppmana henne att se till att bli färdig någon gång. Hon var övertygad om att han skulle lirka upp dörren och hitta henne där, och hennes stackars bröstvårtor skulle nog ha föredragit det om det inte varit för risken att de slitits av helt om dörren öppnats snabbt. Till sist, efter evighetslånga minuter, hade hon hört någon på en av de andra toaletterna bli färdig så att den desperate kunde överta den.

Men nu hade det varit tyst en stund efter den sista anstormningen som hon av folks konversation förstått var strax före hemgång. Och tur var det, för hennes bröstvårtor skulle knappast ha överlevt ett enda ryck till. Hon satt med alla sinnen på helspänn och lyssnade tills hon någonstans långt borta hörde en dörr slå igen och någon röra sig genom de tomma lokalerna. Om det äntligen var han kunde hon inte bestämma sig för om hon skulle slå ihjäl honom eller omfamna honom när hon väl kom loss...